Varför vill kommunen inte ta reda på vad barnen tycker om skolmaten?

Insändaren blev väldigt debatterad på UT:s sociala medier, vilket får ses som ett bevis på att frågan gällande skolmat intresserar och berör många av kommunens invånare.

Mitt medborgarförslag består av två steg.

Steg ett: Genomföra en undersökning av skolmaten i kommunen. Undersökningen bör innefatta en kvantitativ del; att undersöka mängden mat som äts upp jämfört med en elevs behov under en skoldag. Undersökningen bör också innehålla en kvalitativ del där elever och vårdnadshavare intervjuas om deras syn på skolmaten.

Steg två: Om undersökningen visar att eleverna generellt äter för lite i skolan, och/eller att en stor andel av eleverna säger sig inte äta maten bör ett projekt startas för att få till en förändring av skolmaten i kommunen.

I dag, torsdagen den 1 juni, skall politikerna fatta beslut i frågan.

Förslaget från tjänstemännen på Ulricehamns kommun som ansvarar för skolmaten är att inte genomföra några delar av mitt medborgarförslag. De anser att det fungerar bra som det gör idag. Samtidigt som de påstår att det inte är möjligt att göra den typen av undersökningar som jag efterfrågar.

Lite bakgrundsfakta: Sedan jag skickade in mitt medborgarförslag har jag lärt mig mer om skolmat och vilka möjligheter det finns att undersöka dess kvalitet.

Jag har bland annat ätit skollunch tillsammans med ansvariga på kommunen, jag har läst riktlinjer och kartläggningar gällande skolmat från Livsmedelsverket och jag har pratat med SkolmatSverige som har ett kostnadsfritt enkätverktyg för skolmat.

För den som är intresserad av skolmat kan jag rekommendera följande läsning:

• Nationella riktlinjer för måltider i skolan – Livsmedelsverket.

• Kartläggning av måltider i kommunalt drivna förskolor, skolor och omsorgsverksamheter – Livsmedelsverket.

• Skolmatsverige.se – Kostnadsfritt enkätverktyg för skolmat.

För den som inte orkar läsa all information så kommer här ett citat från Livsmedelsverket som sammanfattar ämnet bra:

”En majoritet av kommunerna har rutiner för att säkerställa näringsriktigheten och näringsberäkna den mat som serveras. Så länge konsumtionen inte följs upp och personalen inte säkerställer att maten faktiskt hamnar i magen blir näringsberäkningar inte mer än ett teoretiskt mått. Maten som serveras är planerad för att ge både barn och äldre den energi och näring de behöver, men när mat slängs och blir matsvinn är det en indikation på att för lite mat äts upp. Detta påverkar skolprestation, psykisk och fysisk hälsa liksom verksamhetens kvalitet, både i skolan och i omsorgen.”

Informationen som jag har skrivit om ovan har jag mejlat till ansvarig på Ulricehamns kommun under våren. Jag blir förvånad över det stora ointresse ansvarig på kommunen har för att ta reda på hur det egentligen står till med skolmaten i kommunen.

Andra kommuner i Sverige gör dessa färdiga kostnadsfria enkätundersökningar varje år, men av någon anledning så anses de inte möjliga att genomföra i Ulricehamn.

Avslutningsvis vill jag understryka det viktigaste. Det är sekundärt vad vi vuxna anser om skolmaten. Det är vad eleverna tycker som är av intresse.

Men just nu har vi ansvariga på kommunen som inte vill veta vad barnen tycker om maten.

Vad är det som de är rädda för?

Med förhoppning om att ni tar barnens skolgång på allvar.

Niklas Bergving, förälder