Våga möta invånarna oftare än vart fjärde år
Låt mig inledningsvis ödmjukt erkänna: att vara folkvald kommunalpolitiker är förmodligen inte någon dans på rosor, även om det för vissa genererar intäkter nog att köpa såväl rosor som dansskor. Uppdraget kräver ställningstagande till allehanda lokala spörsmål där åsikterna skiftar likt rö för vinden, samtidigt som partipiskan viner bak rygg, en ständig påminnelse om mandatets ursprung som folkvald. Flertalet av våra folkvalda sitter förmodligen på sina poster utifrån stark övertygelse i viss sakfråga, eller möjligen av ideologisk tillhörighet som möjligen lämpar sig bättre på nationell nivå än inom lokalpolitiken. Här hemma på vår egen bakgård är ideologiska åsiktsskillnader inget som speglas vare sig i politisk debatt eller utspel. Här skönjs mer personliga incitament som bevekelsegrund för ställningstaganden (eller samsyn), snarare än vad som förväntas levereras till de som vid given tidpunkt lade sin demokratiska röst på visst parti/person.
Med ovan sagt tycks det lokala politiska etablissemanget i Ulricehamns kommun vara längre bort än någonsin från den maktbas de själva lever på – kommunens invånare! Tidigare har undertecknad lyft fram den totala avsaknad av politiskt intresse för placering av ny brandstation i Ulricehamn, detta trots bevis på bristande besluts-underlag. Armkrokandet mellan lokalpartierna syns monumentalt då tystnaden fortfarande är total oavsett partitillhörighet, en tystnad som är både obegriplig och smått skrämmande utifrån ett lokaldemokratiskt perspektiv.
”Tänk i stället om våra folkvalda hade mod och förnuft nog att fysiskt träffa de som är initiativtagare till aktuell namninsamling, lyssnade på dem och tog deras tankar på allvar.”
I lördagens UT kunde vi åter ta del av hur politiska företrädare försvarade sig och gick till angrepp mot de medborgare som hade annan åsikt kring placering av nytt kulturhus. Utan att ta ställning i aktuell fråga är det beklämmande att se den ovilja som finns bland de folkvalda att ärligt lyssna och begrunda argument framförda av engagerade medborgare. Istället hänvisas till utredningar (tidigare presenterat som ett (1) A4-ark), parkeringsproblematik och detaljplaner! Tänk i stället om våra folkvalda hade mod och förnuft nog att fysiskt träffa de som är initiativtagare till aktuell namninsamling, lyssnade på dem och tog deras tankar på allvar. Ingen säger att de sistnämnda äger varken sanning eller lösning på aktuell fråga men nog krävs såväl transparens som lyhördhet inför beslut av denna magnitud, något man verkligen önskade våra förtroendevalda kunde visa bättre prov på.
Ärade politiker! Tyvärr räcker det inte att som politiker träffa medborgarna vart fjärde år inför stundande val. Hitta tillbaka till, och se värdet av samtal och dialog med allmänheten, de som faktiskt gav er förtroendet att förvalta kommunen under fyra år. Våga möta medborgare som för fram åsikter, likt de engagerade i kulturhusfrågan eller de lokala brandmän som värnar den lokala räddningstjänsten! Förtroende är nämligen inget man får – det förtjänar man, en devis bra att påminna sig själv om när man åtnjuter den maktposition ni avlönade lokalpolitiker har – för tillfället!
Gammal falnande gniststampare
