Svar direkt: Det går aldrig att eliminera alla risker för polishundarna
För att en hund ska kunna utbildas och bli polishund måste den först genomgå ett lämplighetstest för att bland annat utröna om hunden har de egenskaper som krävs för tjänsten. Om hunden därefter klarar testet sker en gedigen utbildning tillsammans med hundföraren för att förbereda den för tjänsten.
Slutligen görs en tjänstbarhetskontroll innan hunden får arbeta som polishund. Det innebär att våra polishundar är rustade mentalt och har rätt träning för att möta verkligheten som polishund.
Våra polishundar gör fantastiska jobb dagligen och kan tillsammans med sin hundförare göra stor skillnad i vårt samhälle. Polishundens främsta egenskap är deras fantastiska luktsinne. Hundförarnas mest prioriterade uppgift är att rädda liv genom att söka eller spåra upp försvunna personer.
Polishunden är också avgörande i många fall för att hitta narkotika, vapen eller gömda kontanter. Likaså används de på brottsplatser för att hitta och säkra teknisk bevisning. Patrullhunden är skyddsutbildad och ska kunna försvara sin förare eller kunna vara behjälplig att gripa en gärningsperson.
Många gånger räcker det att en polishund är på platsen för att en misstänkt gärningsperson ska ge upp men i yttersta fall ska polishunden kunna användas för att till exempel gripa en misstänkt person som springer eller i andra fall där hundföraren gör bedömningen att polishundens skyddsutbildning behövs.
”Det är svåra avvägningar för den enskilde hundföraren men samtidigt en del av uppdraget för att kunna upprätthålla ordning och säkerhet samt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp.”
Det innebär att hundföraren ansvarar för polishundens våldsanvändning, det vill säga att det både är juridiskt och polistaktiskt rätt. Våldsanvändningen genom en polishund är oftast den sista utvägen för att gripa en gärningsperson eller få kontroll på en stökig situation.
Att vara hundförare innebär att lägga ned mycket tid för att träna sin hund. Polishunden bor tillsammans med sin hundförare. De umgås i princip dygnet runt vilket gör att det skapas väldigt starka band mellan hunden och dess hundförare. Därför är det ingen hundförare som vill att ens polishund och bästa vän ska skadas, men alla ska vara medvetna om att polishunden i yttersta fall måste användas för att till exempel försvara dig själv, annan kollega eller allmänheten. Det är svåra avvägningar för den enskilde hundföraren men samtidigt en del av uppdraget för att kunna upprätthålla ordning och säkerhet samt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Livet som polishund är enligt mig bland det bästa livet en hund kan ha. Polishunden är nästan aldrig ensam, den får all den mentala och fysiska stimulans och omvårdnad som den kräver. Jag vill påstå att det är många privatägda hundar som saknar allt detta och far illa av det.
Liknande fall som i Ulricehamn är väldigt sällsynt och inget som en hundförare vill ska hända. Alla poliser och hundförare i synnerhet arbetar för att minska riskerna i arbetet, både för egen del och för polishunden. Men vi ska var medvetna om att det aldrig går att eliminera alla riskerna i arbetet som polis eller polishund, det ingår i yrket. Att vara polis innebär att ibland springa mot det som andra springer ifrån.
Per Hellström, chef operativa sektionen. Polismyndigheten region Väst.
