Regionerna – en förlegad och kostsam institution
Landstingens huvudsakliga uppgift var att förse medborgarna med sjukvård. De så kallade primärkommunerna var alldeles för små och hade alldeles för blygsamma intäkter för att bekosta sjukvården som redan då var dyr.
Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska alla medborgare erhålla likvärdig och god vård. Enligt den så kallade vårdgarantin ska en sjuk person ha rätt att få vård inom 90 dagar (i Danmark är vårdgarantin 30 dagar) men det har dessvärre inte fungerat i Sverige. I många regioner överstiger tiden med råge vårdgarantin.
Problemet är att regionerna slukar enorma kostnader för administration. I Danmark har man varken regioner eller ämbetsverk som i Sverige, och i vårt grannland fungerar det ändå väl så bra.
I Danmark finns visserligen så kallade direktorat med de är så att säga inbyggda i ministerierna och har inte alls samma självständiga ställning som i Sverige.
Enligt en tjänsteman på Sveriges kommuner och regioner uppgick de totala kostnaderna för regionerna verksamhetsåret 2021 till 420 miljarder kronor, vilket inkluderar både administration och verksamheter.
Jag begärde och fick ut vad de 15 regionråden i Västra Götaland har har för arvoden per månad och noterar följande: Johnny Magnusson (M) som leder regionen har mest med sina 96 867 kronor i månad. Sex av regionråden bland andra Lars Holmin (M) från Ulricehamn ligger på lägsta ersättningen som är 74 513 kronor.
Detta ger totalt en kostnad per år för skattebetalarna på 14 306 472 kronor, drygt 14 miljoner bara för regionråden. Därtill kommer förmånliga traktamenten och försäkringar som skattebetalarna får stå för.
Från politiskt håll, KD, har det flera gånger föreslagits att regionerna skall avskaffas och att staten istället skulle ta över vården. Det vore en bra idé.
Slutligen vill jag citera Tommy Ulmnäs förträffliga bok ”Sverige - från välfärdsstat till fattigland” (2018):
”Jag har roat mig med att att ibland ställa mig utanför ett antal av våra ämbetsverk på morgnarna och studera hur många personer som vandrar in i dessa monument varje morgon. Samtidigt har jag frågat mig vad dessa människor gör hela dagarna på sina rum i de ändlösa korridorerna. Nu har jag fått svar. De gör ingenting!”
Så tar han exempel på ett ämbetsverk som avskedade tusentals personer och det märktes ingen skillnad för medborgarna. Tvärtom ökade effektiviteten bland de som blev kvar.
Men - kostnaderna för a-kassorna ökade sannolikt (min anmärkning).
M.B.
