Obehöriga lärare okej – men inte obehöriga läkare
Skolans ”hjärta” är en skolsal med en lärare som ansvarig. För eleven är dock skolan något mera för att den ska uppfylla skollagen. Nyligen läste jag att 60 procent av lärarna i grundskolan är behöriga. Det finns inget underlag för att påstå att de 40 procent obehöriga är en katastrof för eleverna. Man kan dock fråga sig varför vi anser det nödvändigt att en läkare, bussförare med flera skall vara behöriga, men inte den yrkesgrupp som träffar våra barn och ungdomar under 15–20 år.
Min egen erfarenhet från undervisning av elever från årskurs 4 i grundskolan till och med gymnasiet är att en tredjedel av eleverna klarar sig mycket bra med uppmuntran och viss service, en tredjedel behöver mer aktivt stöd och ytterligare en tredjedel har särskilda behov av olika slag. Men alla elever är beroende av en kunnig och medveten skolledning med elevvårdsteam och välutbildad personal.
”I en skolas korridorer råder maktförhållanden som missgynnar några elever.”
Det kan påpekas att kostnaden för att hjälpa ett yngre barn är bråkdelen av de insatser som äldre ungdomars misslyckanden orsakar, ibland livslånga sådana. Skolans världar utöver lektionssalar är korridorerna, skolvägen och fritiden. I en skolas korridorer råder maktförhållanden som missgynnar några elever.
Från min lärartid minns jag att vaktmästaren och lokalvårdaren, jämte skolskjutsverksamheten, var värdefulla för elevers säkerhet och trivsel utanför lärosalarna. De kunde regelbundet se saker, som vi lärare inte uppmärksammade.
Det är ganska naturligt att det som i skolan sker i korridorer och på skolgårdar speglar det som sker under fritiden. Då är det viktigt att skolan har sådan tillsyn att ingen far illa där.
I dagens samhälle krävs arbete, pengar och vilja för att säkra barns framtid. Vi har endast att välja.
Rolf Sjölin, Gällstad, tidigare lärare, forskare, fotbollstränare i Gällstads AIS och Kebnekaise IK under förra årtusendet
