Nadim Ghazale: Vi måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt

Vad är rasism, diskriminering, orättvisa? Alla har sin egen syn, tolkning och känslor kopplade till begreppen. Förvirringen är total. För vissa är rasism förenat med att heila på torget eller spotta på en invandrare enbart baserat på att hen inte ser svensk ut. Den andelen är glädjande nog liten, men rasism är mycket bredare än så.

Rasism/diskriminering är när du och din svenska kompis har identiska cv:n och söker samma tio jobb och han blir kallad på sex intervjuer och du på en.

Rasism/diskriminering är när du ringer på en enligt annonsen ledig stuga och kort efter att du har presenterat dig med namn så är stugan inte längre ledig.

Rasism/diskriminering är när du instinktivt är skeptisk till din nya granne enbart för att han inte ser svensk ut.

Det är inte så att individerna som nekat jobbansökningarna, sommarstugorna eller är skeptiska är genuint elaka och onda människor. Det är strukturerna som vi lever under som har odlat det beteendet. Om två barn föds, ett är svart och ett är vitt, vilket av dessa barn löper störst risk att utsättas för rasism, diskriminering och orättvisa under sin livstid?

Vi pratar gärna om att ha två tankar i huvudet samtidigt, men ingen lyckas göra det. Människor som tror sig göra saker som leder till en positiv utveckling, men som egentligen bara gör motsatsen, eller värre. Vi har människor som späder på polisförakt utan att ens försöka känna empati till sonen bakom uniformen som i söndags skadade hörseln i jobbet.

Människor som inte klarar av att fördöma både polisvåld och vandalism, som om det ena utesluter det andra. Det finns människor som tycker att polisen är för snäll, andra tycker att polisen är för hård. Det finns människor som vill ha mer våld. Det är människor som nog aldrig upplevt våld, och har man gjort det men ändå förespråkar mer våld behöver man söka vård eller gå i terapi.

Det är en hårfin gräns när man upphör att vara en del av lösningen och övergår till att vara problemet själv. Det är en radikaliseringsprocess som man är själv blind inför och som sociala medier är proffs på att odla.

Politiker, ledarskribenter, opinionsbildare och ideologer är så cementerade i sin egen ringhörna och så övertygade om sin egen sekts förträfflighet att ingen lyssnar på någon. Deras flock agerar sen närmast som får och går endast dit deras herde pekar, kravlöst. Det räcker nu. Vettigt folk måste börja lyssna. Din brist på lyhördhet och övertro på egen förmåga och grupp/ideologi/ledare gör dig till en del av problemet.

Konsekvent, oförsonligt och omänskligt polishat är problemet. Omotiverade, stöddiga och/eller onödigt otrevliga polisingripanden är problemet.

Utpekandet av polisen som en rasistisk myndighet är problemet. Förnekandet av strukturell orättvisa/diskriminering/rasism är problemet.

Att definiera en hel grupp baserat på dess sämsta representanter är problemet. Att kräva att man inte ska ställa två grupper mot varandra och själv göra raka motsatsen är problemet.

Att sälja kokain på krogen och gapa rasism när polisen tar dig är problemet. Att enbart lägga all skuld och/eller ansvar på antingen individen, strukturerna eller kollektivet är problemet.

Att vara utsatt för orättvisa/diskriminering/rasism och använda det som ursäkt för att göra dåliga saker är problemet.

Kolla nu vart problemet är hos dig själv och se vad de kan göra, och börja där. Innan du börjar peka och gapa på någon annan.

Vi har alla fötts med olika förutsättningar, respektera det och gör det bästa du kan med det du har till hands. Det är inte så att möjligheterna inte finns, men just nu är vägen olika lång fortfarande. Det är startsträckan vi nu ska jämna ut, villkoren.

För om inte vi gör det jobbet, vem ska då göra det, och när?

Nadim Ghazale, polis

* Debattartikeln publicerades först i Expressen