Annons

Myt att polisen i USA hatar färgade människor

Svar till Åsa Odén, UT 23/6.
Replik • Publicerad 2 juli 2020
Detta är en opinionstext i Ulricehamns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Black Lives Matter-rörelsen bygger på en myt om att polisen hatar färgade människor, anser Pascal Andrén.
Black Lives Matter-rörelsen bygger på en myt om att polisen hatar färgade människor, anser Pascal Andrén.Foto: Alberto Pezzali

Det är intressant att se hur Åsa Odén utmålar fenomenet Black Lives Matter (BLM) som ett desperat rop på hjälp, en överlevnadsinstinkt bland den färgade delen av befolkningen i USA som lever under förtryck från det vita samhället vars ordningsmän inte vill annat än att skjuta dem. Detta kunde inte vara längre från sanningen och att måla ut denna bild av fenomenet BLM är inte bara naivt utan även oerhört skadligt för samhället.

Statistiken över skjutningar från poliser mot vita respektive svarta talar sitt tydliga språk och det gör även statistiken över begångna brott. I ljuset av denna statistik förstår man att BLM inte har byggts på grund av överlevnad eller frustration, den bygger på en myt. Myten om att polisen hatar färgade människor.

Annons

De senaste fyra åren har polisen enligt det amerikanska justitiedepartementet skjutit nästan dubbelt så många vita invånare än färgade invånare. År 2017 sköts 453 vita invånare av polisen medan det sköts 223 färgade. År 2018 sköts 399 vita invånare av polisen medan det sköts 209 färgade. År 2019 sköts 370 vita av polisen medan det sköts 235 färgade. År 2020 är siffrorna endast temporära då året inte är slut, men ligger i dagsläget på 42 vita och 31 färgade. Det är också värt att notera att det stora flertalet skjutningar från polisen mot färgade utfördes av färgade poliser.

”Är USA lika rasistiskt i dag eller värre än vad det var på 1950-talet?”

Att i ljuset av denna statistik påstå att polisen hatar färgade människor är inte realistiskt utan oerhört naivt. Naturligtvis kan man invända genom att säga att den färgade delen av befolkningen utgör en mindre del och att skjutningarna då per capita är fler mot den färgade delen av befolkningen.

Ja, den färgade delen utgör ju endast 13 procent av USA:s befolkning, medan den vita delen uppgår till 62 procent, så utifrån dessa siffror skulle ju så kunna vara fallet. Ser man däremot på brottsstatistiken så bleknar däremot det argumentet.

År 2018 begick den vita andelen av befolkningen 59 778 våldsdåd mot färgade människor. Samma år begick den färgade andelen av befolkningen 547 948 våldsdåd mot den vita delen av befolkningen. Siffrorna är hämtade från det amerikanska justitiedepartementet och även här är statistiken glasklar. Den färgade delen av befolkningen i USA begår nästan tio gånger fler våldsbrott mot vita trots att den färgade andelen bara är knappt en femtedel så stor.

Begår man fler brott så löper man större risk att bli fängslad eller skjuten, det är egentligen inget konstigt utan helt logiskt. På 1950-talet var segregationen och rasismen oerhört stor i USA. Färgade människor fick inte gå i samma skola som vita eller äta på samma restauranger. Naturligtvis förekommer det rasism, det är trots allt människor vi pratar om. Men är USA lika rasistiskt i dag eller värre än vad det var på 1950-talet? Kan någon i så fall förklara när och hur det gick till?

USA har i dag ett problem, problem med kriminalitet. Att hävda att detta endast har med rasistiska poliser att göra kommer inte att lösa något, det kommer att göra situationen värre.

Pascal Andrén

Annons
Annons
Annons
Annons