Låt regnbågsflaggan påminna om mångfaldens rikedom
Sommartid är tiden för pridefestivaler i olika städer runt om i vårt land. Regnbågsflaggor hissas på olika offentliga flaggstänger, parader genomförs med mängder av deltagare och åskådare, och viktiga seminarier samlar många åhörare.
I år är det annorlunda. Kanske syns regnbågsflaggorna vaja för vinden, men några parader är det inte tal om och de seminarier som erbjuds är digitala eller får enbart samla 50 deltagare. Coronapandemin riskerar att bidra till osynliggörande av det som borde vara en synlig och naturlig del av vårt multisamhälle.
I Sverige lever vi i ett öppnare och mer inkluderande samhällsklimat än i många andra länder. Svenska kyrkan understryker vikten av att alla människor ska känna sig sedda och bekräftade som dem de är och inte som andra tycker att de borde vara. Vi säger: Alla är välkomna till våra gudstjänster och grupper av olika slag. Men, frågan är om alla känner sig välkomna?
I februari hade filmen ”Min pappa Marianne” premiär. Rolf Lassgård spelade prästen Lasse som kom ut som Marianne. Filmen baserar sig delvis på prästen Åke Roxbergs resa till att bli den hon är, det vill säga kvinna. Filmen är ett viktigt inlägg i samtal om transfrågor och våra förutfattade meningar och fördomar.
”Regnbågsflaggan får påminna oss om mångfaldens rikedom.”
Kyrkans grundläggande uppfattning är att Gud är hela tillvarons skapare. I den första skapelseberättelsen i Första Moseboken står det: ”Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott.” Allt var gott. Gud skapade inte människan utifrån särskilda förtecken – Gud skapade människan i en fantastisk mångfald. Om detta behöver vi samtala, om detta behöver vi undervisa.
Varje människa oavsett kön, etnisk härkomst, religiös övertygelse, sexuell läggning eller sexuell identitet är en Guds älskade skapelse och har rätten att få känna sig och bli bemött som sådan. Den gyllene regeln får vi gång på gång återvända till: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.”
Regnbågsflaggan får påminna oss om mångfaldens rikedom. Därför behöver den vara synlig på många flaggstänger, också kyrkans, och inte bara vid pridefestivaler.
I slutänden handlar allt detta om människovärde, om att få känna sig sedd och bekräftad som den en är. Om detta må vi tala högt i ett samhälle där polarisering, populism, protektionism och egoism är en skrämmande del av verkligheten.
Rätten att få vara den du är, så länge du inte skadar dig själv eller någon annan – den rätten måste värnas i både ord och handling. Den rätten är skapelsegiven. Den rätten handlar om att varje människa ska kunna räta på sin egen rygg och vara stolt över att få vara en älskad och oändligt värdefull människa tillsammans med alla oss andra i en regnbågsskimrande mångfald. Om detta må vi tala högt i kyrkan och i samhället i övrigt.
Åke Bonnier, biskop i Skara stift
