Låt människan få dö när hon vill
I Sverige är det en ekonomisk fråga om vi ska få bestämma över våra liv. Den som har modet och en halv miljon kan få dödshjälp utomlands, medan övriga får lita på att läkarna gör så gott de kan för att uppehålla livet till det sista andetaget.
Nu när det aktualiserats igen i media bör vi tänka igenom detta ordentligt. För den som följt en sjuk där ingen återvändo finns tänker säkert lite annorlunda än den som bara litar på att sjukvården gör så gott den kan.
Jag tänker på en ALS–sjuk jag följde till slutet. Hon hade ekonomiska möjligheter att välja och hon visste väl vad som väntade. I synnerhet då hon vid den här årstiden fick beskedet av läkaren att ”du har säkert sommaren på dig”.
”Hur klarar sig läkare och människor i länder där aktiv dödshjälp är tillåten?”
Under augusti sa hon att jag var för feg, och nu orkar jag inte med resan längre. ALS sjuka är klara i tankarna hela vägen. Är det för mycket begärt att vi då får slippa den sista tiden då muskulaturen är så svag att vi inte ens kan lyfta ögonlocken.
Jag trodde kanske att hon skulle kunna peka eller använda telefonen. Men det var helt omöjligt. Istället tar man upp ett hål i halsen för att hålla igång kroppen 14 dagar till. Då har läkarna gjort sitt här i Sverige. Men patienten har inget att säga till om när den inte kan förmedla sig på något sätt.
Hur klarar sig läkare och människor i länder där aktiv dödshjälp är tillåten? Som det är nu i Sverige så är det en ekonomisk fråga, är detta självklart bäst?
Rune Jakobsson
