Jägareförbundet: Hur stor vargstam ska vi tvingas leva med?
Ett antal län i Mellansverige har under några decennier tvingats att uppleva många negativa konsekvenser av vargens närvaro. Nu sprider sig vargstammen och nya parbildningar och revir skapas. För varje ny etablering skapas nya konflikter.
De som tvingas bära kostnaderna, umbärandena, arbetsinsatsen och oron för sina tamdjur har under lång tid negligerats, förlöjligats och hånats. Ny forskning har visat hur stora de socio-ekonomiska konsekvenserna är och hur stor effekt rovdjuren har på lantbrukare, djurägare och jägare.
Svenska Jägareförbundet har under många år försökt få makthavare och myndigheter att förstå behovet av att vargstammen måste hållas så liten som möjligt, vilket innebär en stam som är avsevärt mindre än idag.
En majoritet i riksdagen vill minska vargstammen. Det har partierna velat sedan riksdagen slog fast dagens rovdjurspolitik 2013. Men riksdagspolitiken har inte fått genomslag i verkligheten. Tvärtom har stammen tillåtits växa. Och många företrädare för myndigheter har lagt all sin yrkesprestige i att motarbeta och byråkratisera det demokratiska beslutet. Det har gjort förvaltningen så krånglig att knappast någon förstår bevekelsegrunderna eller vart vi är på väg.
”Just därför måste de politiska partierna ta tillbaka makten över vargförvaltningen. De måste under valåret bekänna färg. Vad de vill? Ska Sverige någonsin få en vargförvaltning värd namnet?”
Statens hanterade av vargförvaltningen har därmed misslyckats i alla sina former. Vargstammen har växt sig större än vad politiken bestämt. Människorna som drabbats har blivit negligerade. Den regionala nivån med Viltförvaltningsdelegationer har vattnats ur. Och makten över vargförvaltningen har flyttats närmare och närmare Bryssel – utan att regeringen stått upp för subsidiaritetsprincipen, det vill säga besluten ska fattas på lägsta möjliga nivå.
Just därför måste de politiska partierna ta tillbaka makten över vargförvaltningen. De måste under valåret bekänna färg. Vad de vill? Ska Sverige någonsin få en vargförvaltning värd namnet?
Vi som berörs av vargen undrar vilka möjligheter ska det finnas för fårskötsel, tamboskap, jakt och skyddsjakt på oskygga vargar i framtiden? Hur stora ingrepp ska vargen få ha på våra näringar och liv?
Och när ska ni börja lyssna på oss som får besök av vargar i trädgården, ser vargspår i barnens pulkabacke, tvingas förklara för familjen att hunden eller fåren har dödats? Vi behöver få veta om vår vardag ska fyllas av oro eller om vi kan känna hopp inför framtiden?
Forskningen har varit tydlig när det gäller allmänhetens acceptans för vargen. Den kommer inte att öka över tid. Man kan inte informeras till att gilla varg.
I stället är det närheten till vargarna som avgör vad man tycker om dem. Ju närmare vargreviren människorna lever, desto mer negativ blir befolkningen. Att inte se och ta hänsyn till denna aspekt är nog det värsta sveket som staten har gjort.
Vår fråga till er är enkel. Vad kommer ni politiker att göra, för att få ordning på vargförvaltningen?
Magnus Kelldén
Ordförande Jägareförbundet Södra Älvsborg
