Jag är orolig över läget i kommunens skolor
Läget i skolan är oroväckande. Det finns mål och fina ord, men var är handlingarna till att nå dit?
Budgeten för detta år är så stram att personer måste sägas upp, resurser tas bort och trygghet och stöd för elever försvinner. Relationer som har byggts upp sparkas bort och konsekvenserna lämnas till de som får stanna kvar.
Hur ska en ensam pedagog på över 20 elever kunna ta hand om en elev som inte kan sitta still, slänger saker, hetsar de andra eleverna och en annan som har dyslexi och tyst sitter på sin plats och inte förstår vad läraren just gått igenom?
Eller eleven som får en ångestattack eller den som vill utvecklas och höja sina betyg för att nå sina framtida mål med sina studier? Vem ska fånga dessa elever och se deras behov så att de som vill kan få en meningsfull skolgång?
Ska pedagogerna hinna allt detta också utöver undervisning, planering och dokumentering?
Att arbeta som stöd för elever kräver ett hårt arbete med relationer som tar en tid att bygga upp. Nu finns det inte pengar att ha dessa personer kvar, men elevernas behov blir inte mindre. När de sedan märker att det inte fungerar, ska de då anställa nya som ska bygga upp en relation och få börja om?
Hur ska de kunna nå målen? Vad är receptet för att bli Sveriges bästa skola 2025? Vem har svaret eller åtminstone en plan på hur vi ska nå dit? Jag är orolig...
EKS