Ingen tjänar på att skyffla elever hit och dit

Tittar man på skolresultat över tid framstår det verkligen inte som om Ätradal skulle vara så dålig resultatmässigt jämfört med Stenbock. Andelen som uppnått kunskapskraven i alla ämnen på Stenbock perioden 2019–2014: 62, 65, 62, 60, 70 procent.

Motsvarande period på Ätradal 2019–2014: 63, 66, 68, 74, 67 procent. Jämförelsen ger ju inte speciellt mycket stöd för att Ätradal är så dålig som det påstås snarare tvärtom. Källa: Skoverket.

Samma sak ser man då man jämför meritvärden över tid. Att en skola vid ett tillfälle har lägre siffror betyder ju inte att en trend med låga resultat inleds med automatik. Så här håller inte argumentationskedjan om landsbygdsskolans dåliga resultat.

En annan sak som också är intressant är om Ulricehamn som kommun dräller av högutbildade koncentrerat till stadskärnan. Inte heller där ger statistiken en klar bild att så är fallet.

I en kommunstudie 2015 så skrev man följande: "I Ulricehamn är utbildningsnivån lägre än genomsnittet i Sverige och efter tre år har enbart 30 procent av studenterna från gymnasiet gått vidare till högre utbildning i jämförelse med rikssnittet 50 procent. Endast 78 procent av gymnasieeleverna fullföljde sina studier 2013 och tog studenten med godkänt i alla ämnen.".

Tittar man på dagsaktuella siffror så ser det ut så här: Andel högutbildade 2109, det vill säga tre års eftergymnasiala studier, är 18,8 procent för Ulricehamn jämfört riket på 28,2 procent. Källa: Ekonomifakta.se

Skolfrågan är en mycket viktig fråga och kräver väl underbyggda underlag före beslut. Vi kan inte bara tappa bort landsbygdsskolorna. Att hålla på att skyffla elever än hit än dit är det ingen som tjänar på och det finns faktiskt fler faktorer att ta till sig. Någon som hört ordet landsbygdsfrågor? För mig är det självklart att hela kommunen ska leva, för vi bor väl i samma kommun?

Ingemar Basth (MP)

Svar direkt: Ingemar Basths tolkning är anmärkningsvärd och får stå för honom. Jag varken skriver eller tycker att landsbygdsbor skulle vara dumma.

Krönikans syfte var att argumentera för att två högstadieskolor räcker för en kommun av Ulricehamns storlek och demografiska sammansättning, och samtidigt ta upp att det är känsligt att tala om socioekonomiska aspekter som i det här fallet utgör en del av argumentationen. Skolresultaten är här en pusselbit, men ger inte hela bilden.

Texten handlade om att det finns fördelar med att elever från olika bostadsområden går i skola tillsammans. Elevernas behov sätts här främst, inte landsbygdens.

Ingemar Basth har däremot rätt i att landsbygdsfrågan också är viktig. Om människor ska lockas att flytta till Ulricehamns kommun räcker det dock inte att sprida skolor över ett geografiskt område – det viktigaste är att skolorna håller hög kvalitet och erbjuder eleverna likvärdig utbildning.

Ingenstans i lördagens krönika står det att skolresultaten är tillfredsställande (på nyhetsplats gick det exempelvis att läsa att kommunen missar måluppfyllelsen i skolan). Tvärtom finns förbättringspotential för kommunens båda nuvarande högstadieskolor.

Värt att notera är att förvaltningen förespråkar enheter som inte är alltför små, vilket oppositionsrådet Klas Redin (S) lyfter som en kvalitetsfråga (UT 3/10): ”Lärandesektorn säger att de vill ha i alla fall 450 elever i en högstadieskola för att få till organisation och attraktiva tjänster.”

Och avslutningsvis, Basth insinuerar att det finns en uppfattning om att Ulricehamn ”dräller av högutbildade koncentrerat till stadskärnan”. UT-läsarna vet att så inte är fallet, eftersom tidningen har skrivit om detta tidigare, bland annat 4/10 2019 då rubriken var ”Få unga från Ulricehamn börjar på högskolan”.

Ulricehamns lokala politiker har mycket att ta ställning till när framtidens högstadieskola ska beslutas. Låt oss hoppas att eleverna och utbildningen är överordnade andra intressen.

Kajsa Kettil, chefredaktör