Historien om bävrarna och Bokhyddan vid den långsmala sjön
Där ån övergår i en långsmal sjö ligger sedan hundratals år ett bäversamhälle. Normalt en fridfull plats men sedan generationer plågad av en återkommande fråga som kunde verka trivial men orsakade split, osämja och besvikelse.
Främlingar förvånades över att frågan tog så mycket tid, pengar och energi när mycket större och dyrare projekt hanterades snabbt, enkelt och i samsyn. Till exempel vimlade bäverdammen av idrottsplatser som klubbats igenom snabbare än Tesla kunde säga kollektivavtal.
Den återkommande striden gällde placeringen av en ny Bokhydda, som ersättning för den som dömts ut av Bäverhälsan. Otjänlig för bävrar, hade myndigheten sagt. Då det gällde hälsan hos de arbetande bävrarna bestämde politikerna redan från start att frågan måste hanteras skyndsamt, inte lika snabbt som om det gällt en ny sportanläggning, men närapå.
Benny, en visionär bäver, sa i första debatten: ”Vi bygger den nya bokhyddan precis här, vid pilträdet”. Bennyfansen slog hänfört sina platta svansar i vattnet så det stänkte på de mindre hänförda. Planer påbörjades, ritningar gjordes och byggare kontaktades.
När byggbävrarna skulle sätta tänderna i de första träden hördes en röst protestera: ”Nej, det är för nära vattenbrynet. Tänk om det torkar ut!” Det var Barbara, en vis bäver, som talat och många höll med.
Irriterat avskedade politikerna byggbävrarna och gick sedan under vattnet för att tjura.
Åren gick och en dag kom en karismatisk bäver, Bert, med ett förslag. ”Bokhyddan ska ligga mitt i dammen! Det blir lättillgängligt och kommer att ge en vacker utsikt!”
”Irriterat avskedade politikerna byggbävrarna och gick under vattnet för att åter tjura några år.”
Bertfansen slog hänfört sina platta svansar i vattnet så det stänkte på de mindre hänförda. Planer påbörjades, ritningar togs fram och byggare kontaktades.
När byggbävrarna skulle sätta tänderna i de första träden hördes röster protestera, ledda av Belinda: ”Bokhyddan kan inte ligga mitt i dammen, den blir i vägen för simmande!” Åter hördes platta svansar slå i vattnet, nu som stöd för Belinda. För att undvika stänk hade de mindre hänförda bävrarna klokt nog flyttat sig en bit från dammen.
Irriterat avskedade politikerna byggbävrarna och gick under vattnet för att åter tjura några år.
Åren gick och hälsan hos bävrarna i bokhyddan försämrades.
Så fick IT-bävern Sven en idé, steg upp på en stock och skrek ut sin vision: ”Vi bygger en ny hydda på andra stranden. Och det ska inte bara vara en hydda för vår boksamling (inte träd) utan en mötes-, inspirations-, ja rentav en digital mötesplats!”
Sådan hänförelse det blev! Nästan alla slog svansarna i vattnet, dammen kokade! Äntligen sker det! Bokhyddebävrarna pep fram bifall ur sina mögelskadade strupar och nosar.
Planer påbörjades, ritningar togs fram och byggare kontaktades.
Men innan byggstart klev en liten bäverunge upp på en stock och sa: ”Jag har en fråga. Varför ska den nya bokhyddan vara en digital mötesplats? För en digital mötesplats behövs det ingen särskild plats, den finns ju på nätet. Facebook, Teams och sådana är digitala mötesplatser som kan besökas hemifrån. Jag bara undrar. Och varför är det bättre att ha den på motsatta stranden, det är ju också nära vattenbrynet!”
Inte en hänförd svans slog i vattnet. Jubelrop uteblev. Politikerna buades ut och sam ned till sitt tillhåll i dyn, på nedvägen tog de ett snabbt beslut att i stället bygga en rodelbana på Marknadsplatsen. Väl nere sände de en tjänsteman att avskeda byggbävrarna.
Och har inget hänt än simmar väl bokhyddebävrarna rosslande omkring och vårdar samhällets boksamling (inte träd).
Läsare utan gränser
