Henrik Erickson: Henrik Erickson: Utvandrarna som återvände – och hittade hem i Ulricehamn

Fem år senare gjorde en man från Norrbärke utanför Smedjebacken i Dalarna samma resa. David Erickson och hans bror Josef tog vid ankomsten till USA in på Charlota Malmquists gästhem i Jamestown. Där blev de boende en tid.

David fick direkt jobb som skräddare i en klädaffär och det dröjde inte länge innan han träffade Alma Carlsson, som var hemhjälp i en amerikansk familj. Bröllopet den 6 oktober 1910 stod i Baptistkyrkan i Jamestown. Två svenskar, ett nytt land och ett nytt kapitel i en släkthistoria som av flera tillfälligheter också skulle bli en liten del av Ulricehamns historia.

Mellan 1860 och 1920 utvandrade 1,2 miljoner svenskar till Amerika. En femtedel av landets befolkning packade delar av sina tillhörigheter och klev på en båt mot en okänd framtid, med hopp om bättre liv än det i Sverige. Flera missväxtår mot slutet av 1860-talet drabbade hela landet. Det var brist på mat, brist på odlingsbar jord och brist på arbetstillfällen. Detta sammanföll med en stark befolkningsutveckling.

En del menar idag att de ekonomiska incitamenten för utvandringen fått lite för stor plats i historieskrivningen. Många lämnade också Sverige av andra orsaker, inte minst drogs de till liberala politiska värderingar och en större religiös frihet.

David var ett av tio syskon i familjen Erickson. Sju av syskonen emigrerade till USA mellan 1902 och 1919. Två dog i unga år medan en bror, Karl Alfred, blev kvar i Sverige hela livet. Vad som var Davids skäl till att hoppa på en ångbåt över Atlanten är oklart. Varför hustrun Alma och deras två första barn valde att via Norge återvända till Sverige 1914 finns det också en del frågetecken kring.

I tre år levde David på ena sidan Atlanten medan Alma och döttrarna fanns i södra Stockholm. 1916 sökte David amerikanskt medborgarskap. Eventuellt var det för att han redan då visste att han skulle hem till Sverige, och ville ha intyget för att ha möjligheten att senare kunna flytta tillbaka. Ett annat scenario är att han tänkt bli kvar i USA men att en inkallelse till amerikansk militärtjänstgöring 1917 fick honom att vända hem. Hur det nu än var så återförenades Alma och David sommaren 1917, i Sverige.

När familjer i Ulricehamn med efternamn som Erickson, Tryggson, Kilèn och Ignell under julen samlas för gemenskap och firande så svävar David och Almas historia om utvandring och återvandring över oss. Extra aktuell är den historien i år när Vilhelm Mobergs Utvandrarna filmatiserats på nytt och har biopremiär under juldagarna.

Julen är för många familjens högtid och det finns under lite mer stillsamma juldagar möjlighet att reflektera kring både släktens historia och sin egen litenhet. Hur små tillfälligheter och livsbeslut formar nya grenar på livets träd. En del grenar går av, andra grenar bryts och vissa växer vidare med nya skott.

Skräddaren David Erickson och hans familj for runt i Mellansverige i nästan tio år innan slumpen gjorde att de stannade och packade ur sin bil i Ulricehamn. 1933 startade de familjeföretaget Svetex vid Brunnsnäs och blev en del av det textila arvet i Sjuhärad. Svetex förgrenade sig till Ericko-kompaniet och försåg Ulricehamns manliga befolkning med kostymer och skjortor under nästan ett halvt sekel. Herrekiperingen, byggd på ett arv av de kunskaper David förvärvade i Jamestown, vid Grodparken sålde sitt sista plagg 1995.

Min egen 13-åring är David och Almas barnbarns barnbarn, fortfarande som nybliven tonåring pirrig inför julen. Det pirret hade inte funnits om David Erickson 1917 valt att stanna i USA och ryckt ut i första världskriget. Julen 2021 hade för oss, i vår familj, inte varit om utvandrarna inte hade återvänt. Nu är den – och en del av den blir att jag och 13-åringen påminns om vår egen historia via Utvandrarna på bio.

God jul alla släktingar till David och Alma. God jul tillönskas också alla andra av UT:s läsare.