Henrik Erickson: Henrik Erickson: Snåla medelklassmän ett snabbspår för klimatet
I en hårdnande konkurrens handlar mycket om timing. Efter några månader går det att lära sig mönster. Vilka tider mellancheferna på lilla banken vid Stora torget är i Ulricehamn, hur villaägarna i södra delen av staden jobbar.
Individerna i den jagande gruppen ser sig själva som hjältar. Spetsiga föregångare i kampen för att rädda världen. Den självbilden gör det lättare att masa sig ur soffan vid 21-tiden för en ny promenad genom stadens gator.
”Individerna i den jagande gruppen ser sig själva som hjältar. Spetsiga föregångare i kampen för att rädda världen.”Henrik Erickson, chefredaktör
Jag är själv en del av den nya rörelsen. Vi är elbilsägarna. Det vi jagar är gratis laddning och billiga mil. Under 2021 har vi enligt Statistiska centralbyrån blivit 78 stycken fler i Ulricehamn, i Tranemo knappt 30. Det är så många rena elbilar som nyregistrerats under året.
I stort sett alla elbilsägare har laddmöjligheter vid hemmet. Kvällsaktiviteterna runt Ulricehamns centrum är alltså inte nödvändiga. Det finns däremot en liten tävlingsdjävul inblandad här. Att köra elbil blir gärna en jakt på att köra så billigt som möjligt. Personer som tidigare fann en utmaning i att ta Ulricehamn-Stockholm på kortast möjliga tid har nu istället målet att göra av med så få kilowatt som möjligt på samma sträcka.
Det som triggar i Ulricehamn är de nästan oförskämt bra möjligheterna till kostnadsfri laddning. I många år har det på flera platser i Ulricehamn funnits möjlighet att med bra kräm (22kWh) ladda sin bil gratis. Det är den här infrastrukturen som gör att personer med god privatekonomi snurrar runt på kvällarna, i jakt på 20-lappar. Inte triggade av 20-lapparna, utan av att förbättra statistiken för kronor per mil.
Det skulle gå att landa den här texten i ett kort konstaterande; att medelålders medelklassmän (det här är ett manligt beteende) är fåniga. Så är det säkert. Men – jag tror också att vårt beteende säger något om framtiden.
I klimatfrågan finns en ständig diskussion om individuellt kontra strukturellt ansvar.
På ena sidan finns de som lägger stort ansvar på individen. Att det är upp till var och en av oss att bidra så gott det går genom att källsortera, äta klimatsmart, tanka mindre med fossila drivmedel och inte överdriva konsumtionen.
På andra sidan finns de som menar att klimatfrågan är en typexempel på något som inte är lämpat för individualisering. Det spelar verkligen ingen roll vad Invånare X i Ulricehamn gör för livsval så länge de stora strukturerna i världen ser ut som de gör. Att lägga fokus på individen i kampen för att rädda klimatet skapar enbart meningslösa skuldkänslor tunga att bära, menar dessa.
Tillbaka till elbilsägarna. Stora strukturer skapar just nu en revolution kring hur vi förflyttar oss. Revolutionen är inte driven av att individer önskat köra elbil utan av att det framåt är mer lönsamt för fordonstillverkarna att tillverka elbilar. Klimatsmart blir inte hett av ideologiska skäl, utan av ekonomiska. Individen drivs i sin tur av ekonomi, som klimatbonus, billiga mil och högre andrahandsvärde. Att det snabbt blir ”inne” att köra elbil leder till en normförskjutning och så samverkar strukturella och individuella mekanismer och leder till, en förhoppningsvis positiv, utveckling.
En intressant fråga för Ulricehamn är hur länge möjligheten till snabb gratisladdning kommer att finnas kvar. Kommunal verksamhet får inte gynna enskilda individer och det finns aktörer som anser den här modellen strider mot såväl kommunallagen som konkurrenslagen. När UT ställde frågan till både UEAB och Ulricehamns kommun i somras var svaret att en utredning just nu genomförs och att den ska lyftas till politiskt beslut våren 2022. Allt talar för en betalmodell.
Stora strukturer hjälper till att etablera ett beteende som sedan kan leva sitt eget liv, där individen driver på och betalar. Samverkan för samhällsutveckling.
Och elbilsgubbar i stan – sista racet! Må bäste man vinna.
