Henrik Erickson: Henrik Erickson: Osäkerheten kring Skicenter säger en sak – satsa på Lassalyckan

Mellan raderna går det nu att läsa att Branäsgruppen anser att anläggningens potential inte är stor nog. Frågan många ställer sig nu är enkel att formulera: Om inte Branäsgruppen ser framtidspotential i Ulricehamns Ski Center – vem gör det då?

Låt oss börja med att slå fast att det sannolikt inte handlar om det nya energi och miljöcentrat, med reningsverk, som ska byggas i Vist. Branäsgruppens ambition är nämligen att sälja av även Vallåsen, på gränsen mellan Skåne och Halland, och det här handlar sannolikt mer om driftsutmaningar med mindre anläggningar – och kanske också med vinterklimatet i södra Sverige.

Det kan finnas privata företag som är intresserade av att driva skidanläggning. Helt klart är att om privatpersoner eller ett lokalt företag ska bli nya ägare till Ulricehamns Ski Center så krävs muskler. Skälen till det är två. För det första måste det vara en aktör som tål en eller två milda vintrar med ett minusresultat som konsekvens. För det andra krävs investeringar i anläggningen för att konkurrera med exempelvis Isaberg i Hestra och andra aktörer längre norrut.

För Ulricehamn som vinterstad betyder slalombacken mycket. Även om Ulricehamn främst är en längddestination så har skidbacken under många år gjort vinterstaden komplett. Ulricehamns stora nackdel jämfört med andra vinterturistorter ligger i geografin. Hade Skicenter legat vid Lassalyckan hade många synergieffekter funnits. Då hade det också varit mycket lättare att hitta en köpare. Som det är nu är skidbacken en skidbacke, inget mer. Här finns inget boende, begränsat utbud vad gäller mat och fika och det är en ren vinterdestination några månader om året.

Slalombacken är nu ute på öppna marknaden och Ulricehamns kommun och NUAB kan inte göra så mycket annat än att vänta se. Frågan om Skicenters framtid bör dock få kommunen att agera på annat håll, på Lassalyckan.

Lassalyckanområdet är fantastiskt med sin bredd och sitt utbud, såväl sommar som vinter. Vissa kommunala resurser har tillförts de senaste åren, främst vad gäller driften, men det finns samtidigt en stor försiktighet kring att satsa ytterligare och tillföra resurser till kommunens profilanläggning. Inte sällan ställs Lassalyckan i fritidsenhetens budget mot något annat i kommunens mindre samhällen. Politiskt finns det något som kan liknas vid ett rött skynke vad gäller Lassalyckan.

Att driva en anläggning som Lassalyckan i en symbios mellan kommun och föreningar har sina fördelar. Det har sannerligen också sina utmaningar. Som outdoordestination året runt konkurrerar Ulricehamn med Billingen i Skövde och Isaberg i Hestra på nära håll. I Skövde är det just nu en kombination av stora kommunala investeringar och privata pengar som driver utvecklingen medan det i Isaberg är en mer renodlad privat storsatsning.

När Ulricehamn framåt ska navigera i gränslandet mellan en kommunal idrottsanläggning för kommunens invånare och ett besöksmål som sätter Ulricehamn på kartan krävs sannolikt en tydligare linje än idag. Fortsatta investeringar krävs, mer resurser krävs sannolikt, en plan för att bevara naturen i området på ett bättre sätt behövs också. Om inte kan Ulricehamn hamna på efterkälken även i den östra delen av staden.

För den som vill se hur det går utan satsning finns ett närliggande skräckexempel. Mullsjö alpin var för 15 år sedan lika hett som Ulricehamns Ski Center. Idag är det en nedgången anläggning i stort behov av upprustning. Låt oss hoppas att det finns en ljusare framtid än så för alpinanläggningen i Ulricehamn.