Fritidslärare i Ulricehamn: Vi har dåliga förutsättningar för att göra ett bra jobb
I debatten om skolan hörs väldigt lite om fritidsverksamheten. Här sitter vi, några lärare i fritidshem. Vår fråga är hur vi som lärare i fritidshem ska möta skollagen, fritidshemmets läroplan och alla barns olika behov utifrån de förutsättningar vi i fritidshem har.
Vårt uppdrag sträcker sig från 06.00 då fritids öppnar till 18.00 då fritids stänger. Inom den ramen ligger vår schemalagda arbetstid. På denna tid har vi en mängd uppdrag, som att planera vår fritidsverksamhet så den blir meningsfull och utvecklande för barnen som befinner sig i den. Planeringstid som ofta försvinner då en ”behövs bättre någon annanstans”. Vi skall gå på möten och få kompetensutveckling (ofta sådan vi inte har möjlighet att tillgodogöra oss då vi har så många praktiska saker och bränder att släcka dagligen så vi aldrig kommer till kärnan av vårt pedagogiska uppdrag), genomföra rastverksamhet, vara rastvärdar, kanske ha ett eget ämne som bild eller idrott som då också skall bedömas och betygsättas. Vi får också täcka upp för varandras frånvaro, skaffa vikarier om det finns några, introducera nya vikarier i tid och otid. Ofta väldigt duktiga vikarier skall tilläggas, men det är ändå ett moment som gör att det inte flyter på i det dagliga arbetet.
Vi skall ”skolsamverka” som det så fint kallas i denna kommun. För oss som lärare i fritidshem innebär det tjänstgöring i annan verksamhet. Vi blir ålagda att vara elevassistenter, resurs i grupp eller medicinsk personal under skoltid. Utbildade pedagoger! Vilket slöseri med resurser. Sen efter skoldagen, oftast utan ställtid, skall vi gå in i vår egen verksamhet! Den som är viktig för oss och som vi brinner för. Vid den tiden på dagen är vår ork kraftigt nedsatt eller till och med slut.
”Vi undrar om elevernas hela dag är viktig för politikerna i kommunen? För just nu känner många av oss som arbetar i skolan att den är ett sjunkande skepp.”
Då ska vi ta emot barngrupper i storleksordningen 40-50 barn. Barn med olika förutsättningar, barn i olika åldrar och med olika behov. Barn som har behov av mycket stöd i sociala sammanhang och behov av medicinska insatser. I dessa barngrupper är vi 2,5-3,5 helårsarbetare. Det innebär att vi har ansvar för cirka 15-20 barn per person.
Vi ska bemöta föräldrar och berätta hur deras barns dag har varit. Oftast har vi inte hunnit med att kommunicera med klassläraren. Ibland har vi inte hunnit med att se barnen knappt. Vissa dagar när det inte finns personal får man bara leva på hoppet att det inte försvinner något barn och att alla kommer hem något sånär hela och rena. Vi har inga egna lokaler att tillgå utan vi är inhysta i grupprum och klassrum där klasslärarna helst inte vill att vi rör något. Vilken härlig kreativ och rolig miljö för våra barn att vistas i.
Dessa förutsättningar och den alldeles för snäva grundbemanningen har gjort att många av oss tappat både lusten och orken. Sjukskrivningarna kommer som brev på posten. Vi vet, för vi är en del av den statistiken. Vi undrar om elevernas hela dag är viktig för politikerna i kommunen? För just nu känner många av oss som arbetar i skolan att den är ett sjunkande skepp. Vi är trötta på att höra att vi ska sänka våra ambitionsnivå och att det vi gör är good enough. Snart finns det varken yrkesstolthet eller motivation kvar och skola och fritids kommer stå utan utbildade lärare och pedagoger.
Trötta lärare i fritidshem
