Debatt: Svensk djurhållning bra för både djur och klimat
Om vi börjar med etik, så är alternativet till att hålla djur i människans tjänst att alla djur lever fritt i naturliga ekosystem. Vi vill gärna föreställa oss att vilda djur lever långa och lyckliga liv som avslutas på ett stillsamt och harmoniskt sätt. Verkligheten ser dock helt annorlunda ut.
Mer än hälften av exempelvis alla rådjurskid faller offer för rovdjur. I många fågelpopulationer är det bara var tionde individ som når vuxen ålder. Skillnader i medellivslängd mellan vilda och tama djur är sannolikt hårfin.
När vilda djurstammar blir för stora står en hel arsenal till naturens förfogande som rymmer allt från svältdöd på grund av foderbrist till smittsamma sjukdomar för att reglera populationens numerär. En ”naturlig” död för vilda djur är nästan undantagslöst betydligt plågsammare än den död våra lantbruksdjur möter på ett slakteri.
I det moderna samhället kan vi se relationen mellan enskilda människor och samhället som en deal, där medborgare avstår en del av sin frihet genom att följa lagar och avstå en del av sin inkomst i utbyte mot rätt att ta del av tillgång till livsmedel, skydd, sjukvård och andra nyttigheter samhällsgemenskapen erbjuder. I praktiken kan vi inte välja att stå utanför den gemenskapen om vi vill leva ett drägligt liv.
I princip kan vi se relationen mellan människa och djur i lantbruket på samma sätt. Bonden erbjuder foder, god djuromsorg och skydd mot de umbäranden ett liv och död i naturen innebär. Priset djuren betalar är att avstå frihet.
Men det finns också viktiga skillnader i jämförelsen. För det första har vi djuren i vår absoluta makt/vård och vi råder över liv och död. Det innebär främst ett ansvar och en skyldighet som djurägare att i varje stund försäkra sig om att djur har foder, vatten och omvårdnad. Det är också en förutsättning för att djuren skall uppfylla sin del av kontraktet, djur som mår dåligt producerar inte som förväntat.
En annan viktig skillnad är att djur lever i nuet, framtidsbegreppet i mänsklig mening existerar inte i djurvärlden. Det ger oss etisk legitimitet att avsluta liv på ett värdigt sätt i djurvärlden.
Svensk djuromsorg och djurskydd tillhör de bästa i världen. Djuromsorg och miljöer har ständigt utvecklats på lantbruksföretag och slakterier. Jag är helt säker på att våra lantbruksdjur generellt lever ett lyckligare, friskare och sundare liv idag än i den sörgårdsidyll vi ofta vill framhålla som ideal för djurhållningen.
Det är en utveckling som ägt rum under hårt konkurrenstryck från länder med betydligt lägre djurskyddskrav. Dessvärre har vi inte klarat den konkurrensen. Sverige har gått från att vara självförsörjande till runt 50 procent på exempelvis nötkött. Vi importerar inte bara kött och mejeriprodukter, utan också dålig djuromsorg.
Rörande klimatet förtjänar den globala uppvärmningen att tas på största allvar och utvecklingen måste brytas. Kolföreningarna djuren släpper ut i svensk djurhållning ingår dock i kolets naturliga kretslopp och tillför inga nya växthusgaser. Friska, högproducerande djur och foder från odlingssystem som binder mycket kol leder dessutom till avsevärt lägre klimatpåverkan än i andra delar av världen. Den stora utmaningen, liksom för samhället i övrigt, ligger i att fasa ut fossila bränslen ur vår produktion.
Samverkanskontraktet mellan människa och husdjur har flertusenåriga anor och har varit unikt framgångsrikt för alla inblandade parter som arter. Låt oss fortsätta utveckla ett vinnande koncept som ger oss högvärdiga livsmedel förädlade av djur på foderråvaror som i stor utsträckning inte är tillgängliga för humankonsumtion.
Djuren spelar en viktig roll för hållbarhet i våra odlingssystem och är avgörande för att upprätthålla den biologiska mångfalden i landskapet. I Sverige är det just djurhållningen som fortfarande håller liv i delar av vårt land och inte bara skapar jobb utan också ett attraktivt landskap att bo eller vistas i för människor.
Det är vid matbordet vi bestämmer den fortsatta utvecklingen. Slutar vi äta kött, mejeriprodukter eller dricka mjölk berövar vi inte bara djuren möjligheten till ett liv, utan också andra värden djurhållningen ger upphov till går förlorade.
Väljer vi däremot att äta produkter från svensk djurhållning, och dessutom är beredda att betala för god djuromsorg och andra mervärden lantbruket levererar, gör vi en insats för miljö och klimat samtidigt som svenskt lantbruk kan fortsätta utveckla sitt bidrag till det hållbara samhället.
Hans Gradén
LRF Västra Götaland
