Debatt: Så kan skolan och kyrkan samverka
Jag gläder mig över alla goda skolkontakter som kyrkan har. Många församlingar anordnar tematiska vandringar av olika slag. Där blir påskens, allhelgonatidens och julens grundläggande betydelser det centrala.
Likaledes är det många skolor som har besök av ”bibeläventyrare” som presenterar Bibelns innehåll för elever i årskurs fyra och fem. Det sker på ett sätt som stämmer överens med skolans läroplan.
Församlingar erbjuder också studiebesök i kyrkan. Där får elever upptäcka den lokala byggnaden, och där kan prästen, pedagogen eller någon annan med kunskap om kyrkorummet tala om de olika symbolernas betydelse. Likaså kan kyrkomusikern visa orgeln.
Det är problematiskt att ha skolavslutningar i kyrkorummet, om prästen enbart är välkommen att uttrycka sig religionsneutralt. Det är märkligt om skolverket ska reglera vilka psalmer som kan sjungas, och att rektorer ska behöva ansvara för att inga religiösa begrepp nämns i prästens tal.
I slutänden reduceras kyrkan till att bli en utlånare av en trevlig och traditionell samlingslokal. Där har generationer av skolbarn suttit och sjungit ”Den blomstertid nu kommer” tillsammans. Skillnaden är dock att tidigare fick prästen tala fritt utan att riskera att mötas av rektorns klagomål baserat på skolverkets bestämmelser.
”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte”, sa Jesus enligt evangelisten Markus. De orden har citerats i den pågående debatten. Jesus underströk att barnen tillhör Guds rike, något som i sin tur handlar om Gudsrelation. Dessutom tog han dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem, vilket vi kan läsa i Markus 10:13-16.
Det är ju också detta som är en del av kyrkans kallelse. Vi är kallade att bära ut evangeliet om Jesus Kristus och förmedla den välsignelse som Jesus själv gav. Vi får förmedla det hopp som har sin grund i påskens makalösa och befriande budskap - en befrielse genom nåden endast.
Skolan måste få vara skola, med allt det som stipuleras i skolverkets bestämmelser. Där är konfessionsneutralitet i kommunala skolor en självklarhet. Kyrkan måste få vara kyrka, med allt det som ligger i kyrkans uppdrag, givet av Gud treenig. Det är också en självklarhet.
Men utifrån detta kan kyrka och skola samverka på alla möjliga sätt, utan att någon behöver göra våld på sitt uppdrag. Därför är goda samtal mellan församlingens företrädare och skolans företrädare en självklarhet. Där kan de olika kompetenserna tydliggöras och där kan en lång rad samverkansmöjligheter synliggöras.
Åke Bonnier
biskop i Skara stift
