Barndom på landsbygden skapar initiativrika och problemlösande vuxna
Allt har ju för och nackdelar. De som bor i städer säger att de har nära till allt, men den nackdelen jag ser direkt är att det är kö överallt. Det viktigaste kanske är hur barnen växer upp.
Jag hörde på radion om att bli 100 år, där talades om att röra sig mycket och ha många olika intressen. Hur stämmer det med hur barn växer upp nu och speciellt i städer? En midsommar bad man barn komma och hjälpa till att resa midsommarstången genom att dra i ett rep. Direkt hörde jag en dam som sa, det finns väl starka karlar till det så barnen slipper att slita med det.
Hur påverkas initiativförmågan av ett bekvämt liv? När för mycket är tillrättalagt får vi ju inte sträva efter att det ska bli bättre. Tänker på barn i min närhet där de som bor i staden ägnar mycket tid med tv och dyligt. Medan de som växer upp på bondgård går ut på trappan och ser sig om, så finns det alltid att göra. Och när de blir vuxna då är de initiativrika och vana vid att lösa problem samt forma sitt liv.
”Hur många minns vad de visade på TV för en vecka sedan?”
Kanske inte så bekvämt i alla lägen att bo på landsbygden som i staden. Men vilket berikar livet mest? Det är lärorikt att se på tv, säger vissa. Är det inte så att man lär sig mest när man använder flest sinnen? Hur många minns vad de visade på TV för en vecka sedan, och vilken sorts spik de använde i det programmet? Det berör mig inte säger många, men hur berikande var programmet då när man bara slötittar?
Rune Jakobsson
