Åsa Odén: Se staden som en service-hub för hela kommunens befolkning

Jag håller med om att nödvändig kunskap och insikt om landsbygdens utveckling och ändrade förutsättningar och prioriteringar verkar saknas hos många, men det som verkar saknas mest i sammanhanget är intresse. Intresse för att ta in andras erfarenheter. Och att lyssna, även när framförda åsikter och upplevelser inte passar den egna agendan.

Det är en märklig praktik att, utan analys göra Hössnaeleverna till en oönskad del av Stenbocksskolans elevunderlag och ta ifrån oss de möjligheter och den flexibilitet som skolgång i centralorten har inneburit för familjer på landsbygden under flera decennier. En särskild sorts inställning till sina medmänniskor krävs nog också för att tycka att de som blir överkörda ska sitta ner och hålla tyst.

Jag uppskattar krönikans slutsats att det är läge att sluta se den stora landsbygden som en enkel enhet. Kanske är det dags att prata om landsbygder i plural i stället, men det kan också vara dags att byta perspektiv när det gäller stadens roll. Vi skulle till exempel kunna betrakta staden som en service-hub. Som ett effektiviseringskluster med skalfördelar. Som ett sätt att försöka optimera våra skattepengar. Som en plats att använda, och som ska tillföra värde och utföra tjänster gentemot medborgarna. Vi skulle kunna föreställa oss en stad där fokus ligger på tillgänglighet, där transportvägar till service, vård, skola och övrigt utbud prioriteras, och tillgång till parkeringsplatser för dem som behöver använda bilen för att nå sin service respekteras. Eller kanske vi bara kan anlägga ett perspektiv som inte försvårar tillgängligheten och tillgången för dem som inte kan gå, cykla eller enkelt ta bussen till den service och det utbud de vill ha, och som vi gemensamt har finansierat?

Om vi ser staden på det sättet så ändras kanske makthavares, strategers och ”stabors” sätt att betrakta landsbygdsboende som de ”andra” i kommunen. Hössnaföräldrarnas argument har under två års tid mötts av kalla handen, trots det fullt rimliga i att undersöka vad effekterna av ett beslut blir för dem det berör, och det orimliga i att inte utreda det. Kanske kan den inställning som på något sätt tycks berättiga att inte behöva ta hänsyn till vad vi säger ändras med en nyanserad syn på stadens funktion?

För att kommunen inte ska reproducera en förlegad syn på landsbygden, så behöver landsbygdsperspektivet komma in i analyser och beslut redan nu, INNAN den nya landsbygdsstrategin är klar. Annars kommer vi kanske att stå med ett dokument som är daterat redan från början. För med tanke på den senaste tidens beslut och det stora frågetecken som landsbygden tycks utgöra för många av våra makthavare, är det tyvärr en reell risk.

Politiker – det är upp till er att visa att ni klarar av att representera hela bygden, och inte kategoriskt ignorera en viss grupp. Att det skapar utanförskap och frustration borde inte komma som en överraskning.

Agera.

Nu.

Åsa Odén