Anständigheten står på spel i höstens val
När Jimmie Åkesson blev medlem i Sverigedemokraterna krävde partiet att ”alla etniska främlingar som kommit hit efter 1970 måste repatrieras för att Sverige åter ska kunna bli svenskt”. Partiprogrammet tydliggjorde det hela: ”Någon hänsyn till utgivna medborgarskap kommer inte att tas”. Utomeuropeiska adoptioner var tvungna att upphöra. En repatrieringsmyndighet skulle inrättas för att ombesörja massdeportationer av mer än en miljon invånare. Förra sommaren lät Åkesson stolt meddela att SD varken kommer lämna eller överge sina rötter och kravet på återvandring kvarstår. I år målas tunnbanevagnar i SD:s färger och partiets rättspolitiske talesperson twittrar ”Välkommen till återvandringståget. Du innehar en enkelbiljett. Nästa stopp, Kabul!” Ta dem båda på orden, jag tror att de menar allvar.
I förra valrörelsen fick moderatledaren envist förklara och försvara varför ett närmande till SD inte var aktuellt: ”Mina värderingar är inte SD:s, jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD”. Och i sitt sommartal samma år kunde han bland annat förklara varför: ”Inte något annat parti säger så många, så ofta, så horribla saker.” Gott så, det perspektivet är anständigt.
Fyra år senare befinner vi oss på många sätt i ett annat läge; med krig, energikris och inflation hårdnar kampen om regeringsmakten. Moderatledaren har nu glömt SD:s horribla uttalanden och vill istället berömma dem för deras hedervärda insatser på det migrationspolitiska området:
”Inget annat parti har som Sverigedemokraterna i stark motvind stått upp för att vi inte kan öka invandringen om vi ska ha en chans att klara integrationen”.
I förorterna vill man ADHD-testa barn utan annat urvalskriterium än bostadsort. Liberalerna ansluter sig till samma oförblommerade integritetsintrång: språktesta barn och tvångsomhänderta tvååringar som talar för dålig svenska. Koalitionsvännerna Kristdemokraterna vill porta RFSL för från svenska skolor, kastrera våldtäktsmän och är fortfarande av meningen att heterosexuella par är bättre föräldrar än homosexuella. SD vill nu kunna döma nioåringar till samhällstjänst och på sin senaste valaffisch riktas ett nytt krav: ”Riv bron till Rinkeby”. Budskapet går inte ta miste på: Låt oss slippa de andra, de som inte är som vi. ”Lämna Sverige, stanna i ghettot” är det raka beskedet till en stor del av Sveriges befolkning.
”I förorterna vill man ADHD-testa barn utan annat urvalskriterium än bostadsort.”
Hur kan man sälja ut människovärdet så billigt? Varför orkar inte borgerligheten protestera på samma sätt som Kristersson gjorde 2018 och Björklund när han året före lovade sina adopterade barn att aldrig medverka till att ge SD politiskt inflytande. Vad händer om SD blir största högerparti om mindre än tre veckor? I alla länder där högerextremister kommit till makten har så skett med stöd av de etablerade borgerliga partierna. Alla väljare som vill stödja L, KD eller M öppnar för att ge SD direkt inflytande över Sverige och om detta nya högerprojekt lyckas riskerar vi att få det mest reaktionära styre Sverige någonsin haft.
Matthias Nordgren, kandiderar för Vänsterpartiet till kommunfullmäktige i Ulricehamn
