Åldersdiskrimineringen i Sverige måste bekämpas

Vi lever i ett land där allt som är ungt är bra. Framtiden tillhör ungdomen medan äldres erfarenheter underskattas, påpekar Jöran Rubensson.
Debatt • Publicerad 22 juni 2021
Detta är en opinionstext i Ulricehamns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Att äldre skulle kunna vara en resurs och inte en börda tycks vara okänt. Lika okänt som att varje individ är ungefär lika mycket närande som tärande under sin livstid, skriver Jöran Rubensson.
Att äldre skulle kunna vara en resurs och inte en börda tycks vara okänt. Lika okänt som att varje individ är ungefär lika mycket närande som tärande under sin livstid, skriver Jöran Rubensson.Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Åldersdiskrimineringen på den svenska arbetsmarknaden är omfattande. Redan i 40-årsåldern minskar chansen att bli kontaktad vid rekrytering och vid 65 är den nästan obefintlig. Inte ens Arbetsförmedlingen har insett detta i sitt arbete.

Riksrevisionen har i sin granskning nyligen funnit att arbetssökande över 55 år inte prioriteras i Arbetsförmedlingens arbete med arbetsgivarna. Arbetet mot åldersdiskriminering på arbetsmarknaden har dessutom haft en begränsad omfattning.

Världens befolkning åldras och nu går det snabbt. Antalet personer över 60 år uppgick till en miljard i fjol och redan år 2050 beräknas antalet vara det dubbla. Och i Sverige har befolkningen aldrig varit äldre. Drygt 2,6 miljoner personer är i dag över 60 år och år 2050 blir de cirka 3,5 miljoner, enligt SCB.

Samtidigt som denna utveckling är något att glädjas över, tycks nyhetsrapporteringarna ha drabbats av kollektiv depression när de beskriver de ”stora utmaningar” som samhället står inför på grund av det ökade antalet kostnadskrävande äldre. Att äldre skulle kunna vara en resurs och inte en börda tycks vara okänt. Lika okänt som att varje individ är ungefär lika mycket närande som tärande under sin livstid.

”Sverige hamnar i bottenligan när det kommer till respekt för äldre personer i samhället.”

Vi lever i ett land där allt som är ungt är bra. Framtiden tillhör ungdomen medan äldres erfarenheter underskattas. Åldrandet betraktas som en kollektiv process och pensionsåldern ses som en stupstock i arbetslivet. Men inte bara det. Medborgarskapets ättestupa innebär ofta sämre möjligheter till banklån och ökad risk att få fel eller för många mediciner. Inte heller frågor om det digitala utanförskapet, fallolyckor eller de äldres frånvaro i politiska församlingar tas på allvar. Kanske därför att de statistiskt sett står närmast exit-skylten.

Undersökningar från bland annat World Values Survey visar att Sverige hamnar i bottenligan när det kommer till respekt för äldre personer i samhället. Självfallet spiller den inställningen över även på arbetsmarknaden och kan förklara hyckleriet i fråga om synen på äldre arbetskraft – trots bristen på arbetskraft framöver. I högtidstalen är alla lika mycket värda, fast yngre människor är lite mer värda. Vi har hamnat i ett läge där signalpolitiska utspel förlorat sin oskuld.

Forskning visar att den genomsnittliga arbetsproduktiviteten bevaras långt upp i åldrarna. Den ökar till och med hos akademiker. Kronologisk ålder är därför ett dåligt mått på arbetsförmågan och andra förmågor. Men fakta och forskningsresultat rår sällan på fördomar. Som nu senast i Centerns ungdomsförbunds kampanjvideo om lata 45-åringar eller när finansminister Per Nuder 2004 beskrev det åldrande ”köttberget” som samhällets största problem. Det är så man befäster generationsmotsättningar och en långsiktig ojämlikhet.

WHO startade nyligen en flerårig kampanj mot en av de allvarligaste diskrimineringsgrunderna, ålderism. Den utgör ett av de stora hindren att förbättra förhållandena för äldre personer. Sverige bör snarast påbörja motsvarande kampanj. Men det vore klädsamt om politiker, fack och arbetsgivare först besvarade frågan varför arbetsmarknaden i Sverige ännu år 2021 inte bättre tar hand om dem som kan och vill arbeta efter 60 år.

Hur kunde det bli så här? I ett land som på så många andra områden utmärker sig för sitt jämställdhetsarbete. Det är hög tid att gå från ord till handling och bygga ett uthålligt arbetsliv för alla åldrar.

Jöran Rubensson, tidigare ordförande i Sveriges pensionärers riksförbund, SPRF och expert i utredningen om nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen.