Regelkrånglet hindrar tillväxt

Att driva företag är ingen enkel uppgift, särskilt inte i Sverige. Vid sidan av det höga skattetrycket dignar många företagare under ett regelverk som är i ständig förändring. Om Sverige ska ha en chans att konkurrera på världsmarknaden, måste regelbördan minska kraftigt och det snarast.

Den förra regeringen meddelade 2006 en målsättning om att minska företagens administrativa kostnader med minst 25 procent till år 2010. Målet nåddes aldrig och nu har politikerna tonat ner ambitionerna i hopp om att problemet ska sopas under mattan.

Men för företagare är regelkrångel inget man kan tänka bort. Det tar resurser från kärnverksamheten, hindrar tillväxt och bromsar möjligheterna att skapa jobb.

När politikerna vill visa handlingskraft blir företagarna ofta belastade med mer regler. Nya reformer införs vanligtvis med undermåliga konsekvensutredningar, något som Sverige kritiserats för av bland andra OECD, EU-kommissionen och Regelrådet.

Utöver de regler som svenska politiker skapar tillkommer även EU:s regler. Sverige har tyvärr en tradition av att försöka överträffa unionens målsättningar med råge. Som exempel antog EU förra året ett direktiv om att företag ska lämna in uppgifter om sitt hållbarhetsarbete.

EU:s målsättning var att detta skulle gälla de 100 största företagen i landet. Men när direktivet införs i Sverige under 2017 avser regeringen att det ska vara tvingande för 2000 företag.

För att förhindra att företagens regelbörda ökar okontrollerat behöver vi förändra tillvägagångssättet för hur vi genomför nya lagar. Vi kan lära oss av exempel från andra länder.

Solnedgångsklausuler innebär att en viss regel per automatik upphör att gälla om det inte fattas ett aktivt beslut att den ska fortsätta gälla. Den nya lagen ses över inom fem år och om lagen visar sig skadlig och kostsam tas den bort.

Dessutom bör varje ny regel som innebär en beräknad nettokostnad för företagen följas av att en annan regel, som innebär samma faktiska kostnad, tas bort. Detta tvingar respektive regeringsdepartement att noga överväga alternativ till nya regler.

Viktigast av allt är dock ett införande av obligatoriska konsekvensutredningar med en fastställd metod där kostnadskonsekvenserna för företagarna är klarlagda.

En policy för hur nya regler ska införas borde vara en självklarhet. Tyvärr förstår inte handlingskraftiga politiker att regler inte bara är till för andra.