Vargrevir i Ulricehamn – men till vilket pris?
De flesta landsbygdsbor och lantbrukare vill inte ha varg, det gäller hela landet. Ändå satsas stora pengar på en återetablering av vargen. Vill vi det?
Det kommer framgent vara möjligt att söka stöd för vargsäkra staket. Det skulle bli mycket stora kostnader bara i Ulricehamnskommun, troligtvis orimliga i nationen. Framför allt skulle staketen även vara svåra att forcera för andra djur och inte minst människor som vill uppleva naturen och ta vara på allemansrätten.
Många lantbrukare skulle sluta med betande djur som riskerar att bli skadade eller dödade. Dessutom skulle det allvarligt skada den biologiska mångfalden de hjälper oss att skapa och som i sin tur många djur och växter är beroende av.
Kanske måste vi ställa oss frågan: Vilka djur ska vi välja? Vilka är värda mest? Är det möjligt att kombinera levande landsbygd, friluftsliv, turism som vi satsar på i dag i framtiden?
”Är det tänkt att vissa områden ska bli tysta vildmarker?”
Styrande i frågan måste tydligare precisera hur skattningen av varg ska skötas. Hur stora och många får reviren vara och är det lämpligt i vår bygd, som är relativt djurtät med många små betade ytor. När dessutom vi som bor på landsbygden känner en oro och rädsla för varg är det svårt för oss att förstå varför vargen verkar vara så värdefull i landet.
Till drivande för vargen, folkvalda och beslutande i ämnet, vill vi ställa frågan: Vad får vargreviren kosta för en levande landsbygd?
Hur kan dagens landsbygd i Ulricehamn hysa ett vargrevir utan stora konsekvenser för en levande landsbygd? Är det tänkt att vissa områden ska bli tysta vildmarker? Detta är en oro vi hyser om inte reglerna och målen blir tydligare.
Styrelsen för LRF:s kommungrupp i Ulricehamn
