Hotet från ovan

Vi höll oss i mitten av gågatan för man vet aldrig vad som kan komma fallande från himlen i dessa tider.

Men i mitten var vi tidvis ute på djupt vatten och fick baxa barnvagnen i en labyrint av snöhögar.

Tjocka isklumpar låg på gatan vid våra fötter som en varning.

Handlarna hade satt upp fantasifulla och provisoriska avspärrningar med bockar, snitslar, stegar och rep.

Kom då en man i sina bästa år som gick i samma takt.

Det är ett spännande ögonblick när man upptäcker att man går i samma takt som någon annan. Det känns som om man borde säga något då.

I just Ulricehamn går det att säga något då.

Han var först att bryta isen, varnade för snö och is från taken.

– Jotack, vi aktar oss.

Fantastiskt med damernas guld i curling, sade han sedan och jag höll med. Och vilken match det hade varit.

Synd att det gick så sent på natten bara. Ingen av oss hade orkat se matchen. Nattlig curling är för unga som inte har småbarn.

Nu såg han fram emot Kallas tremil, men jag sade att jag nog mer trodde på herrarnas femmil. Fantastiskt vad de åker nu för tiden, fortsatte han. En mil på några och tjugo minuter. Själv körde han på 40 när det begav sig.

Nu skulle han ta bussen till lasarettet i Borås.

Själv skulle jag till apoteket och köpa vitaminer.

Kanske ska man skaffa sig en idol också, en förebild, tänkte jag. Då kunde jag sätta upp en plansch på väggen.

Efter många timmar OS vet jag i alla fall i vilken idrott jag ska leta, och i vilken jag inte ska leta.

Milen under 40 på skidor kommer jag aldrig att åka, inte ens med vitaminer och en idol, men jag har sprungit den så fort.

Fast det var länge sedan förstås. När jag för en tid sedan försökte springa milen på tid igen, för första gången på mycket länge, hamnade inte tiden på 38, som den gjort en gång för länge sedan, utan på 50 och lite till.

Och visst, det borde jag förstått, alla blir äldre och om man inte tränar så tränar man inte och om man inte sover så mycket så sover man inte så mycket och på den vägen är det. Men självbilden hade inte hängt med. I mitt huvud sprang jag underligt nog milen på 38 minuter fast verkligheten var någon helt annan stans.

Satte jag då upp ett mål.

Jag ska möta min självbild halvvägs. Med eller utan vitaminer.

Sedan ska jag gå på gågatan och om jag får tillfälle ska jag säga till någon jag möter att det är fantastiskt vad fort de springer nu för tiden.