Bucca, bucca, quot sunt hic?

Att titta på tranor är ungefär som att titta på bandy, man fryser och ser inte så mycket.

Så minns jag det i alla fall. Jag har för mig att jag som liten stod där vid Villas bandyplan och vid Hornborgarsjön och frös och var kissnödig och såg inget.

Ändå kände jag nu i påsk att jag borde åka dit. Oklart varför. Kanske för att kunna säga att vi har varit där. Kanske för att mina barn också ska kunna säga att de har stått och frusit vid Hornborgarsjön.

Iväg åkte vi men jag kände ingen större entusiasm. Rätt lång resa är det också, nästan en kisspaus lång enligt den store.

Ändå blev jag imponerad av synen. Inte så att jag vill tillbringa en dag där och kallt var det förstås, men det är ändå rätt mäktigt att på relativt nära håll se alla dessa tusentals tranor som trängs, dansar, äter och tjattrar på samma plats.

Några saker är dessutom roliga att notera. En är överflygningarna, när det kommer ett gäng och flyger precis över mig med sina vingspann på över två meter. Och räkningen är rolig, att det sitter snubbar och räknar tranorna "med hjälp av kikare". Just igår var det 13 200.

Dessutom känns det bra att detta inte är djur instängda i ett område som vi betalar för att titta på, utan här har djuren valt plats, kan komma och gå när de vill, och låter oss titta.

Men några minuter räcker. Jag sade till den minste att det får räcka nu, att det är dags för kaka.

– Nä inte kaka. Titta fåglar, sade han då.

Tog därför tillfället i akt att idka studier i min telefon.

Nationalencyklopedin på nätet är bra att ha ibland, just artikeln om tranan lärde mig inte så mycket nytt men länkarna med relaterade artiklar är alltid roliga, hittade där en artikel om transeder, om att man förr kunde klä ut sig till en trana på vårfrudagen och till exempel springa trana och kasta in tranbrev i gårdarna.

Det vore kul att se någon utklädd till trana.

En relaterad artikel till detta är den om bulleribock, en lek vi kör mycket med här hemma.

– Bulleri, bulleri bock, hur många horn står upp?

Lärde mig att leken omtalades redan år 66 efter Kristus, vilket gör att jag ska leka bulleribock med lite mer vördnad numera.

Då löd ramsan: "Bucca, bucca, quot sunt hic?".

Snacka om kulturarv.

Nätet är fantastiskt för att få kunskap, kom inte och säg annat.

Ta polisens hemsida till exempel, där man i deras rapport om dagliga händelser kan hitta små romaner eller filmer i koncentrat.

Eller vad sägs om:

"En bil vill inte stanna på Viktor Rydbergsgatan, utan försöker köra ifrån polisen. I Finnjösa blir det stopp, efter att spikmatta används, personerna springer från bilen i riktning mot Partille centrum. Hundpatrull söker och finner. Tre personer gripna."

Allt från detaljerad information om företag i Ulricehamn till avancerad statistik om skolan i Ulricehamn går att finna. Eller så följer man bloggar, drygt tio har jag hittat som är levande och lokala och då har jag ändå inte letat så mycket.

Den bästa lokala bloggen skrivs av moderaten Lars Holmin, som i dag noterar att han har gått upp i vikt, trots att han försökt äta sunt.

Vilket får mig att tänka på vad jag har ätit i dag. Tårta till förmiddagsfika, pizza till lunch, pannakakor med grädde och sylt till middag.

Jag ska också försöka tänka på vad jag äter.