Bröd och krig

Jag fastnar på vissa ställen.

När jag går där i mataffären och ska handla bröd fastnar jag ofelbart, stannar upp, står där och stirrar upp och ner, fram och tillbaka bland grovt, fröigt och vitt.

Samma sak när jag kommer till tandborstarna. Samma fenomen. Blir stående. Krokiga, räfflade, böjliga med vågiga strån av olika material.

Och jag kan inte sätta fingret på varför jag fastnar. Förmodligen beror det på att utbudet är så väldigt stort samtidigt som skillnaderna för mig är så små. När jag sedan går därifrån med en borste och en limpa har jag en underlig känsla i bakhuvudet av att ha blivit lurad, av att ha köpt något i grunden väldigt enkelt som någon försöker slå i mig är väldigt komplicerat.

Konsumerar en del just nu, inte bara bröd och borstar. Köpte fem stycken krigsfilmer och såg en av dem, den tre timmar långa Vinterkriget. Den var väldigt bra. Dock var det många träd som föll, som sköts av, kanske några för mycket om jag nu ska ha en åsikt.

Fast jag trodde hela tiden att jag såg Okänd soldat. Upptäckte först när filmen var slut att jag hade sett den andra finska krigsfilmen.

Försökte häromdagen laga ett par jeans också, som gått sönder i grenen. Det var svårt. Pusslade också ihop alla barnens pussel för att se om några bitar fattades, städade garderoben samt började använda tandtråd igen.

Liksom ett försök att ta tag i livet.

Minns att jag en gång skrev om en flyktingfamilj som gömde sig i missionskyrkan i Trädet. De satt där och pusslade. Tyska slott tror jag det var.

Fastnar jag på pussel slutar jag, fastnar jag i böcker brukar jag också sluta. Vissa saker har jag inte tålamod med.

Som jeans.

Men bröd måste man ju ha.