Bajs och sopor

Annars är jag rätt upptagen med att trycka ner innehållet i slaskhinken under diskbänken så att det går i ännu lite mer. Till sist har jag lagt ner mer kraft på att pressa samman innehållet i slaskhinken än vad det skulle ha krävts för att gå ut med soporna.

Jag slänger plasten från en falukorv, för en vanlig maträtt hemma hos mig är makaroner med falukorv. Inget ont om det egentligen, med ketchup och grönsaker blir det en måltid. Jag försökte bruka allvar häromdagen, och köpte lite oxfilé, för att med Mannerströms kokbok som hjälp göra lite biff stroganoff.

Nu imponerade det inte på tvååringen. Han stack hakan ovanför bordskanten, tittade på tallriken och sade:

– Nä men, bajs, vi får bajs.

Apropå oxfilé har jag för mig att en moderat skämtade om det förra valet. Jag jobbade under valkvällen och åkte runt till de olika partiernas valvakor. När jag klev in hos moderaterna ropade någon:

– Göm oxfilén, nu kommer tidningen.

Men jag kan ha fel.

Jag jobbade även valet 2002, fast då i Götene, för Lidköpingstidningen. Då skulle vi ha med valresultatet i papperstidningen och jag minns med värme hur jag som ung journalist stod i stadshuset och väntade ivrigt med hög puls och blicken på klockan. Så till sist kom resultatet. Jag fick ett par kommentarer från ett par politiker, sedan sprang jag till kontoret med en lapp i handen och hann på minuten skriva mina åttahundra tecken.

Vid sådana tillfällen är det roligt att göra tidning.

Det är det alltsomoftast.

Förutom när man står och trycker ner innehållet i slaskhinken istället för att gå ut med soporna.