Ulricehamn

Snart slut med kommunala apor?

Ulricehamn

Ska en kommun äga en djurpark? Tveksamt, kan man tycka. Men idrottsanläggningar då? Javisst. Men egentligen är det inte självklart.

Artikeln publicerades 1 april 2017.

I grannkommunen Borås pågår en liten debatt om den kommunala djurparken. Ja, för den är kommunägd, genom ett bolag (som går med förlust).

Morgan Hjalmarsson, liberalt oppositionsråd, är en av kritikerna. ”Det ingår inte i det kommunala uppdraget att driva en djurpark. Vi ska syssla med omsorg, skola, infrastruktur med mera och inte med apor, giraffer, elefanter och vargar”, anser Hjalmarsson, som i en fullmäktigemotion föreslår att djurparken säljs.

Däremot hade Hjalmarsson inga betänkligheter när det gällde att rösta ja för uppförandet av ett kommunalt kongresshus, en kommunal kostnad på 210 miljoner kronor. Och 80 miljoner till Borås arena var inga problem när det begav sig.

Kongresshus och idrottsarenor är faktiskt inget kommuner behöver engagera sig i – lika lite som apor och giraffer. Så egentligen är Hjalmarssons ställningstagande lite inkonsekvent.

Det finns däremot ett stort antal verksamheter som kommuner enligt lag är skyldiga att bedriva. Exempel: Undervisning i olika stadier. Socialtjänst, inklusive individ- och familjeomsorg. Omsorg om äldre och funk­tionshindrade. Stadsplanering och byggfrågor. Hälso- och miljöskydd. Renhållning och avfallshantering. Räddningstjänst. Vatten och avlopp. Bibliotek. Kollektivtrafik (tillsammans med landstingen).

Däremot måste inte kommuner driva öppen förskola, inte heller sörja för att invånarna ska kunna utöva olika sporter eller andra fritidsaktiviteter. Bygga bostäder är ingen kommunal uppgift, inte heller att leverera energi. Sysselsättningsfrågor är också ett frivilligt åtagande liksom att se till att näringslivet utvecklas i önskad riktning. Kultur ligger också utanför de kommunala ”måstena”.

I kommunens driftbudget svarar de lagstadgade uppgifterna för en förkrossande stor del av totalen. När det gäller investeringarna är det inte riktigt så. Där kan de ”frivilliga” verksamheterna vissa år ta den största delen av kakan.

I Ulricehamn har det exempelvis investerats stora pengar på Lassalyckan–områdets olika anläggningar och i dag är det nog ytterst få som har något negativt att säga om det, eftersom satsningen har tillfört kommunen så otroligt mycket.

Och ska Ulricehamn fortsätta att utvecklas på det positiva sätt som skett under de senaste säg tio åren, måste det avsättas medel, både i investerings–och driftbudget, till verksamheter som skapar en attraktiv boendekommun, inte bara till skola, vård och omsorg – det skulle ju bli ökentrist.

Men, som vanligt finns det några men: Sådana satsningar ska inte innebära att kommunens kärnverksamheter drabbas på ett påtagligt negativt sätt. I dag finns tyvärr eftersatta behov, både inom skola och äldreomsorg. Ett exempel är Ekero i Gällstad, som ju ska ersättas med ett nytt vård–och omsorgsboende, ett bygge som borde ha varit färdigt för flera år sedan.

Ett annat ”men” handlar om vilka grupper som får nytta och glädje av de satsningar som görs. Här måste politiken tänka till och prioritera rätt, så att det inte blir en orimlig eller sned fördelning av resurserna mellan pojkar–flickor, män–kvinnor, unga–medelålders–äldre, stadsbor–landsbygdsbor etc.