Kopian hänger i Ulricehamn – originalet i Nationalmuseums förråd
Men faktum är att alla tusentals och åter tusentals som strömmat till Nationalmuseum i Stockholm efter återinvigningen 13 oktober i n t e kan se historiemålaren Carl Gustaf Hellqvists skapelse från 1880.
– Den visas tyvärr inte just nu, säger museets presschef Hanna Tottmar – ett öde just denna tavla delas med tusentals andra föremål.
Men kopian, framställd av GV Sparfvenfeldt 27 år senare, den är i alla fall tillgänglig att beskåda här i Ulricehamn. Den hänger sedan länge i trappan upp till fullmäktigesalen i Stadshuset. Den är dessutom med sitt format 2 x 2,7 meter något större än originalet.
Kultursekreteraren Lisa Mårtensson berättar att kopian tillhör kommunens konstsamling och den köptes in 1974. Kopians historia är också intressant: Den hade beställts av direktör Per L Stenman, på sin tid vd för Ulricehamns sanatorium och badanstalt, ”Kurhotellet”.
Inför invigningen av Vintersanatoriet 1910, dit självaste statsminister Arvid Lindman skulle komma, saknades pengar för konstnärlig utsmyckning. Då erbjöd sig Stenman att låna ut tavlan från sitt hem i Stockholm, berättar en artikel i UT 1986.
Stenman fick dock senare samma år efter en tvist med styrelsen lämna chefskapet. Men tavlan på Sten Sture den yngres död fick han minsann inte tillbaka. Sanatoriets ledning hävdade att den hade lämnats som gåva. Inte förrän Göta hovrätt sju år senare dömde till hans fördel. Då tog Stenman den med sig till sommarstället Baldersnäs vid Ätrans utlopp i Åsunden.
När gården på 30-talet såldes köptes målningen av godsägaren Carl Johan Torsborn som hängde den i salongen på Torsbo gård i Gällstad. Makan Anna-Stina tog 1969 över driften av restaurang Sten Sture i Ulricehamn och där, i matsalen, fanns tavlan till matgästernas beskådan fram till 1974, då alltså kommunens kulturnämnd med bidrag från Ulricehamns Sparbank köpte in den.
Det har dock funnits stunder då Ulricehamns kommun haft blandade känslor inför att lägga pengar på Sten Sture-minnen. I högskoleuppsatsen ”Hugget i sten?” av Max Moritz berättas att inför invigningen av monumentet vid Skottek 1914 föreslog drätselkammaren att 500 kronor skulle anslås. Det motiverades med att ”festen inte endast kommer att användas för att höja firandet”, utan också för att göra staden ”med dess härliga och friska belägenhet ännu mera känd och beaktad bland rikets öfriga innebyggare”.
Men stadsfullmäktige beslöt att avslå förslaget med motiveringen att firandet skulle få en politisk färg över sig – en högerriktad sådan. Inte minst i UT:s insändarspalter vållade detta beslut påtagliga protester.
