Falk äntligen vinnare igen ”Hade bestämt mig”

längdskidor Artikeln publicerades
Hanna Falk känner att hon har vunnit och släpper loss i ett segervrål.
Foto:Jonas Emtervall
Hanna Falk känner att hon har vunnit och släpper loss i ett segervrål.

2 918. Det är antalet dagar som hann passera sedan Hanna Falk senast vann i världscupen. Nu är väntan över.

– Det kan inte bli bättre. Det är stort, säger hon.

Hanna Falk pratade inför tävlingen om vikten vid att få en bra start på den korta och platta fristilsbanan.

I finalen fick hon verkligen en pangstart och styrde sedan från spets hela vägen till mål.

– Jag var mer på hugget i finalen. Jag fokuserade på starten och tog den. Sen körde jag mitt race, säger Hanna Falk, som inför finalen tagit av sig det pannband hon bar tidigare under tävlingen.

– Jag slängde pannbandet. Det brukar ge mig lite mer energi, säger hon och ler.

Efter att ha svarat på de attacker som kom, kunde Falk ganska säkert hålla undan till seger med 23 hundradelar före Maja Dahlqvist och trean Sophie Caldwell.

Finalens stora favorit Stina Nilsson föll när ungefär en halv minuts åkning återstod.

– Jag såg inte att Stina föll. Jag såg ingen på hela finalen, jag bara körde, säger UIF-åkaren.

Faktum är att det var ganska nära att det inte blev någon final för Hanna Falk. Hon var bara fyra i sin semifinal, men efter att ha väntat in det andra heatet kunde hon konstatera att hon gått vidare på tid.

– Jag fick en dålig start i semin, så jag höll på att schabbla bort det. Men jag kände ändå när jag gick vidare att jag hade mer att ge och att jag var pigg.

Gjorde du några förändringar i starten i finalen?

– Jag fick faktiskt lite tips av Emil Jönsson, om hur jag skulle stå i position. Han så åt mig att vara som en sten i magen. Var stenhård, håll emot kraften och kör.

– Jag var inställt på att ta fronten och sen växla tempo där jag vet att de andra kan åka om.

Hur känns det nu?

– Jag har inte riktigt hunnit smälta det än. Jag hade bestämt mig för att jag skulle agera som en vinnare i dag. Det är mycket huvudet som avgör, att man taggar till i finalen. Jag känner ju att jag har fysiken och farten. Sen ska man hamna i rätt positioner, vara hård, tro på sig själv och bara bestämma sig.

– Jag har faktiskt varit lite nervös hela dagen. Man känner väl att man har något på gång.

Nu är åtta års väntan över.

– Ja. Jag har tappat räkningen och vet knappt hur länge sedan det var.

Och så få göra det med hela familjen och många vänner på läktaren. Det kan inte bli mycket bättre, va?

– Jag tror inte det. Det är stort.