Anna Claesson: Anna Claesson: Hur mycket ska ulricehamnarna ställa upp för att rädda Uport?
Förra året staplade Uport-arrangörerna stora containrar på varandra vid festivalområdets gräns mot Strandgatan. En barriär mot tjuvkikare som brukar parkera sig med picknick och brassestolar på Snikens kulle nedanför Hotell Bogesund. I år drog man det ett steg längre. Ställde upp ett par kraftfulla högtalare riktade upp mot kullen. Och det var inte precis Uport-artisternas framträdanden som dundrade ur nämnda högtalare. Under hela fredagskvällen snurrade tjatiga hiten En rosa helikopter. Om och om och om igen. På lördagen fortsatte metoden – nu med andra, lika tjatiga låtar. Det gav effekt. Många gav upp tjuvlyssnandet ganska snabbt och drog vidare.
Man kan tycka vad man vill om tilltaget. Att det är rätt av kämpande arrangörer som försöker undvika den allt mer utbredda festivaldöden. Att det är snålt och sniket mot dem som bara vill känna lite på stämningen, eller kanske inte har råd med en biljett.
Och tyckts till har det gjort. På UT:s Facebooksida har diskussionen varit livlig – ibland något hetsig. Så till den grad att Uport-generalen Sebastian Andersson gått in och svarat på kritiken. Han skriver att det inte handlar om snikenhet från deras sida utan förklarar att Uport räddats upp ekonomiskt av andra projekt och tack vare många arbetade gratistimmar från frivilliga. Att han själv tycker att det är sniket att sitta i slänten och inte visa sin uppskattning mot alla som jobbat gratis för evenemangets skull. Och att man gärna får volontärarbeta i utbyte mot en biljett.
En bra poäng. Och det är precis här schismen ligger mellan Uport och många av dess tilltänkta besökare.
Nu när framtiden är knackig tycker Uport att ulricehamnarna ska ställa upp, köpa biljett för att säkra festivalens framtid och gå dit som en sann lokalpatriot – för så gör man när det händer något. Precis som att man köper något dyrare mjölk i lanthandeln – för då finns den kvar när man verkligen behöver den.
På andra sidan står de som resonerar så som de troligtvis gör med det mesta i livet – de betalar om det händer något som de tycker det är värt att betala för. Är inte artisterna tillräckligt lockande så struntar de i det.
Ett helt rimligt resonemang det också. Och så här kan det fortsätta. Arrangörer och biljettlösa skyller sitt agerande på motparten. Men, faktum är att Uport överlever inte utan ulricehamnarna. Och frågan är hur somrarna, framtidstron, företagsandan och sammanhållningen i Ulricehamn överlever utan Uport?
