Insändare

Vilka lagar hindrar sunt förnuft?

Insändare Artikeln publicerades
Ofta hör man i miljödebatten att vi skall öka det kollektiva resandet. Detta är många gånger svårt på landsbygden, då tider för kollektiva färdmedel inte stämmer med det aktiviteter man skall åka på, skriver Karl-Johan Lennartson.
Foto: Pernilla Rudenwall
Ofta hör man i miljödebatten att vi skall öka det kollektiva resandet. Detta är många gånger svårt på landsbygden, då tider för kollektiva färdmedel inte stämmer med det aktiviteter man skall åka på, skriver Karl-Johan Lennartson.

Att inte Socialdemokraterna och Liberalerna värnar landsbygden är inget jag blir direkt överraskad av, men att Centerpartiet inte står upp för sunt förnuft och landsbygden i skolskjutsfrågan tycker jag är högst anmärkningsvärt.

Vet inte om jag tolkar UT rätt, men som jag uppfattar det anser den styrande majoriteten att kompisåkning inte är tillåtet enligt gällande lagar, vilket oppositionen inte verkar ha uppfattat. Jag är därför väldigt intresserad av vad det är för lagstiftning som gör att det inte går att tillåta kompisåkning i mån av plats.

Finns det plats i bussen känns det extremt onödigt att jag med egen bil skall hämta någon av mina söner i skolan, åka bakom skolbussen hem till kompisen som hoppar av bussen, släppa av sonen och sedan åka hem med tom bil. Denna sträcka blir lätt kring tre mil, det borde inte vara bra vare sig för miljö eller säkerhet att ha ytterligare ett fordon på vägen.

Ofta hör man i miljödebatten att vi skall öka det kollektiva resandet. Detta är många gånger svårt på landsbygden, då tider för kollektiva färdmedel inte stämmer med det aktiviteter man skall åka på. Skolskjuts är nog den kollektiva förbindelse som stämmer bäst med vilken tid bussen går och när man skall vara på plats. Detta borde uppmuntras.

Allt för långa avstånd innan skolskjuts beviljas leder inte till att eleverna går längre sträcka, utan ofta att föräldrarna av säkerhetsskäl skjutsar barnen i varsin bil hela vägen till skolan. Detta är miljömässigt förkastligt och leder till att barnen ser bilen som enda naturliga valet.

Det vore inte orimligt med differentierade avstånd mellan skolorna i centralorten och landsbygdsskolorna eller hållplats för skolskjuts. Större delen av promenadvägen till och från skolorna i centralorten kan ske på upplysta gångbanor och trottoarer skilda från trafiken. Så är inte fallet på landsbygden, där eleverna får gå på vägar tillsammans med övrig trafik oavsett om det är ljust eller mörkt. Det kanske till och med är samhällsekonomiskt lönsamt att korta avstånden för att bevilja skolskjuts på landsbygden.

 

Karl-Johan Lennartson