Bilagor

Natt-Svens intervaller döpte Ryckåsen

Ulricehamn Artikeln publicerades
Sven Andersson minns med glädje, och viss blodsmak, alla intervaller vid Ryckåsen.
Foto:

Ryckåsen är världscupbanornas svettigaste stigning. Sven Andersson vet både hur trött det går att bli i backen och varför den heter som den gör.

– Det var träning som gjorde susen. Jag vet faktiskt inte om det är så många som tränar på det viset nu för tiden. Vi körde en fyra-fem ryck nere från Pinebobäcken och därefter var det ingen som orkade springa hem. Alla gick.

Sven Andersson, 86, låter glad när UT når honom på mobiltelefonen någonstans i Småland. Trots att det var 60 år sedan han själv, Anders Eliasson, Karl-Eric Eckerlid och bröderna som Sven kallar för Byströmspojkarna (Hans och Olof, UT:s anmärkning) sprang intervaller i backarna från Pinebobäcken upp mot Lassalyckan så minns han det som i går.

– Intervallerna i den backen var sådan träning som du inte ville göra. Det var så utmanande att alla mådde lite dåligt av det. Men jisses vad det gav. Vi blev urstarka allihop, säger Sven Andersson.

I idrottssammanhang kallas han för Natt-Sven. Det efter att ha firat stora triumfer i pannlampans sken. Sven vann SM i nattorientering både 1955 och 1957. På den tiden var det Ulricehamns IF som hyste stadens orienterare. För den breda allmänheten är han lika känd som Blomster-Sven efter att ha drivit Södra Blomsterhandeln vid Stora torget i många år.

– Vi som tränade i de där backarna diskuterade en del vad de skulle heta och Ryckåsen var ett lämpligt namn. Vi varvade långa tremilspass med ryck upp för den långa stigningen. På den tiden var det inga stigar och det gillade vi. Det var stenigt och lite knivigt att springa. Vi tränade både lungor och vrister, säger Sven som i vinter tar sig tillbaka till Ryckåsen.

– Självklart kommer jag och tittar på skidorna. Det blir en höjdare.