Sega gubbar och fasta lökar
Läser just nu Filip & Fredriks nya bok Tårtgeneralen. Den handlar om Köping på 80-talet och det finns en hel del i den boken som direkt skulle kunna överföras till Ulricehamn. På 80-talet, och i dag.
Det är som det är i små städer. Väldigt mycket på gott och ont.
Köping drabbas 1984 av mental kollaps sedan man i ett TV-program utsett staden till Sveriges tråkigaste. I ett inslag på Aktuellt för någon vecka sedan utnämndes Ulricehamn till Sveriges gubbigaste stad. Någon kollaps har jag inte sett men inslaget har diskuterats och ventilerats på gågata och på arbetsplatser.
Så är det med TV. Saker blir så mycket större när det synts, sagts eller hajpats i rutan. Är det dessutom fin-TV som Aktuellt så blir det riktigt tungt.
UT har redan tidigare belyst att det bara sitter män i toppen på de kommunala bolagen. Vi skulle kunna, och kommer förmodligen, gräva mer i saken. För det är nämligen inte bara i de kommunala bolagen som det är lite mycket män i toppen.
Jag tänkte på saken under en knarrande kall vinterpromenad genom centrum. Gick förbi kyrkan där vi har en präst som, i alla fall tidigare, inte ropade halleluja över kvinnliga kollegor. Fortsatte förbi stadshuset och tänkte där på Roland Karlssons skägg, Karl-Erik Claessons mörka stämma och Mattias Josefssons kavajer.
Uppåt staden såg jag logernas hus och det var någonstans där och då det slog mig. Hade tidigare tänkt att det borde vara kortare väg för kvinnor till toppen i en liten stad än i en stor. Men så är det ju inte.
På ställen som logernas hus träffas druider, rotaryaner och lejons. Ibland får kvinnor vara med - oftast inte. Här samlas de små orternas framgångsrika gubbar och smider planer och bygger nätverk. Allt medan damerna ska hållas på plastpartyn eller bada tunna på ett hemmaspa på landet. Vad de kvinnliga ordrarna gör vet jag inte. Det kanske är här kampen ska börja.
Det är inte av illvilja som gubbarna håller fast vid makten, mer av tradition. Traditionens makt är så mycket större i små städer än i större städer, där invånarna i större utsträckning utbildar sig än inbillar sig.
När jag fortsatte promenaden förbi stationshuset, UT, banken och Stubo slog det mig att inte bara handlar om män och kvinnor. Det handlar också om ung och gammal. Ulricehamn är inte manligt - det är faktiskt riktigt gubbigt.
För en stund blev jag upplyft av den nya statyn i grodparken. Här har vi i alla fall en kvinna som står symbol för ett modernt Ulricehamn. När jag tänkte ett varv till kom jag på ett det säkert var en gubbe som gjort statyn och en gubbe som bestämt att den skulle vara placerad just där.
Plötsligt kändes den unga kvinnan i bar överkropp och med fasta lökar inte lika het längre.
Hon kändes lite gubbig - hon också.
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Under strecket
Om Aktuellt är fin-TV så är webb-tv:n på ut.se riktig ful-TV. Strunt i det. Runt 600 personer har sett finalen i Minuten cup och nästan 1 000 personer har kollat på hockeyderbyt Nittorp - UIF den senaste veckan. Det är stora siffror för en liten "kanal".
På tal om gubbar och kvinnor i ledande position. Jag blir ofta imponerad av det systrarna ute på Bolon gör. Trendkänslan, och hur de tar ut svängarna, kan nästan göra mig avundsjuk.
Och på tal om smarta lokala kvinnor. Pia Sundhage! Vilken ledare. När hon gästade TV 4:s helgmorgonprogram satt jag bara och gapade. Det hon sa var så enkelt men så genialt. Samhället behöver fler sådana människor. Heja!
Vi pratade hundskit i den allra första krönikan för året. På förekommen anledning vill jag bara påminna alla hundägare. Det som göms i is är mer än fis.
