En gång idrottare - alltid idrottare

Vi människor måste ha något att förhålla oss till. Identifikationen med en grupp är viktig för att vi ska hitta vår plats i tillvaron. Några är frimärkssamlare, några spelar bridge och ytterligare några protesterar mot höga hus.

Gott så.

Själv är jag idrottare.

Inget snack om saken.

Eller är det kanske snack om den saken? Det borde nog i alla fall vara det.

Meriterna från det senaste decenniet är relativt lätträknade. En plats i UOK:s tiomilalag som var tolva i Kungsängen när årtusendet var ungt och en serie vunna squashmatcher mot en kollega på jobbet. That´s it.

Ändå, jag är en idrottare.

För visst är det så. Det är väldigt mycket enklare att hålla sig kvar i en grupp än att komma in i den. Det finns alltid minnen at plocka fram och när minnena rullar kunde det lika gärna varit i går som milen löptes på strax över 35 och Vasaloppet var en baggis.

Efter tre veckors förkylning försökte jag i slutet av förra veckan hasa mig runt milen på skidor (nej, jag betalade inte utan genade förbi konstnön). Det var någonstans då, vid Rönnåsen, som jag började fundera. Henrik, allvarligt talat. Du är en lönnfet motionär med skidteknik som en somalier.

I duschen efteråt kände jag mig ändå lite nöjd. Har ju ändå varit förkyld och så sakta kanske det inte gick ändå.

Dagen efter skidpass nummer två. En bit framför mig på raksträckan mot Hillared ser jag en gubbe med rätt skral stavföring. Inga problem, jag är förbi innan kurvan tänkte jag.

Pyttsan.

Fick slita som ett djur för att ens hasa mig upp jämsides och väl där ser jag att epitetet idrottare inte passar mig längre. Inget ont om mannen jag passerade men vi höll inte OS-fart.

När jag hämtat mig från den chocken fann jag mig själv ståendes i en speakerhytt på DM i skidor i två dagar. Tänkte att jag är en av dem. Jönsson, Andén och Erickson, liksom. Same same but different.

Riktigt different slog det mig efter tre hamburgare, två korvar och ett par burkar läsk.

På väg hem nedför backarna kände jag mig inte längre som en idrottsman. I badrummets spegel såg jag inte skymten av de muskler som en gång fanns där.

Jag har insett att förfallet är fullbordat. Nu är det bara en sak som gäller.

Bli en idrottsman - igen.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Under strecket

På tal om skidor och DM. Trots bästa vintern på 200 år är längdskidor en väldigt smal idrott. Upp till 14-årsklasserna är det många som åker, därefter tunt som tunnbröd. Det finns en dam i Västergötland som tävlar i skidor - Hanna Falk. Markus Jönsson slog fyra herrseniorer i söndagens fristil. Något som många konditionsidrotter erfar är att allt fler vill göra saker som Vasaloppet, Lidingöloppet eller Vårruset. Väldigt få tävlar "vanligt".

På tal om dålig form. Din delis ostar är en stor del av förklaringen till det jag ser i spegeln.

Förbannar mig själv att jag missade Thåström i Göteborg i torsdags. Fan, fan, fan...

Det är inte det härman förväntar sig bakom ratten i en ny Volvo. Det är också rätt oväntat att svärfar just passerar tio meter därifrån med sitt teleobjektiv och knäpper årets nyhetsbild.