Vill Ulricehamn ta död på en levande landsbygd?

Förvaltningen har nu beslutat att Lingontuvans fritids i Grönahög bara ska erbjuda morgonfritids, och att eftermiddagsfritids flyttar till Gällstads skolas lokaler.

Detta innebär för barnen en flytt från lugna omgivningar, till långa dagar i stora, åldershomogena grupper och överfulla lokaler. För orten innebär det en nedmontering av samhällsservicen och en barnomsorg som för bara några år sedan var utsatt för nedläggningsförsök, och som nu blir mer känslig för barnkullarnas storlekar.

För oss vårdnadshavare innebär det längre eller ny pendling på en sträcka som tidigare trafikerats av en buss, och i flera fall mil mellan olika barnomsorger och splittrade syskon som tidigare har kunnat umgås med varandra efter skolans slut.

De angivna anledningarna till beslutet är den nya lagen om legitimerad personal i fritidshemmet, att elever enligt skollagen ska erbjudas fritids vid eller så nära skolan som möjligt, och att det råder lokalbrist på Lingontuvan.

Att förvaltningen anför argumentet att det inte finns legitimerad personal för fritids på Lingontuvan är närmast fräckt, då förvaltningen ansvarar för rekryteringen men inte annonserat efter sagda kompetens. Är det rimligt att lasta verksamheten för det?

Förvaltningen hävdar vidare att fritidshemmet på Lingontuvan inte uppfyller lagkravet om närhet till skolan där barnen går, vilket är märkligt, då huvudmannen – kommunen – uppfyller lagen genom att driva ett fritidshem i Gällstad. Huvudmannen har frihet att organisera verksamheten på ett sätt som passar de lokala förutsättningarna, och har i flera årtionden även erbjudit en uppskattad verksamhet i Grönahög.

Angående lokalbristen så är Gällstad skola i skriande behov av fler lokaler. Men istället för att titta på en lösning för att anpassa stora och flexibla ytor i Grönahögs bygdegård, eller andra lokala lösningar, så ser förvaltningen inga problem med att ytterligare förvärra den redan ansträngda situationen i Gällstad.

På UT:s fråga om hur landsbygdsperspektivet vägts in i beslutet, svarar Gülsen Özdenkos, skolchef, att det blir konstigt att prata landsbygdsperspektiv, då hon ifrågasätter att Gällstad räknas till landsbygd.

Vi blir mållösa av denna ignorans. Hur kan hon tro att den inställningen är acceptabel för någon som innehar chefsposition i en landsbygdskommun? Och varför fokuserar Gülsen Özdenkos på Gällstad, när det är i Grönahög det aktuella fritidshemmet ligger? Yttrandet är märkligt och insiktslöst. Om förvaltningen har struntat i att väga in landsbygdsperspektivet – trots specifikt uppdrag från politiken – så har det begåtts ett regelrätt tjänstefel, anser vi.

För oss är Lingontuvans förskola och fritidshem en del av vårt samhälle. Inte någon gång innan den här processen chockartat kommunicerades ut till oss vårdnadshavare, har vi fått veta att fritidsverksamheten på Lingontuvan inom förvaltningen betraktas som ett appendix till verksamheten i Gällstad, och därför påstås tillhöra rektorns inre organisation och inte kommunens skolstruktur.

Tillgång till barnomsorg brukar vara en starkt bidragande faktor när barnfamiljer etablerar sig i ett område, och det är snarast falskspel av kommunen att låta människor tro att det finns en viss samhällsservice på orten, för att sedan på oklara grunder låta några landsbygdsfrånvända tjänstemän montera ner den.

Om detta är ett rutinmässigt förfarande så finns det uppenbara problem inom förvaltningen och sektor lärande. Problem som kan drabba – inte bara Grönahög – utan alla som bor utanför centralorten. Vem sätter ner foten och kräver att förvaltningen ska följa den politiska inriktningen om en levande landsbygd? Väldigt få av våra folkvalda, verkar det som…

Föräldrar i Grönahög