Träffa Karel – singel och världscupens ensammaste

Heja på honom under herrarnas 15 kilometer fristil uppe på Lassalyckan.

Men passa på under lördagen, för i stafetten under söndagen kan han inte delta. Karel Tammjärv är nämligen Estlands hela landslag på plats i Ulricehamn denna gång, så något stafettlag får balterna inte ihop.

– Några av de andra är sjuka, vi har ju flera bra killar. Och några av sprintåkarna valde att inte åka hit.

Säger Karel Tammjärv när vi träffar honom efter frukosten på första parkett, Hotell Lassalyckan, där han som solokvist fått chansen att bo tillsammans med svenska landslaget.

Med oss är även Rein Kotkas, välkänd ulricehamnare med estniska rötter. Hemma hos Rein åt Karel middag i torsdags kväll. Karel ser nöjd och avslappnad ut, klädd i jeans, när han stör beröm till värdarna:

– Det är första gången jag åker ensam. Organisatörerna satte mig i bästa hotellet här vid banan, det bästa världscupboendet någonsin. Och det var smidigt komma hit också, så nära flygplatsen och bra service.

Vid 29 års ålder tillhör Karel Tammjärv världscupcirkusens mer rutinerade artister. Han debuterade som 19-åring och på vägen har han hunnit med tre vinter-OS. Men han väntar ännu på sin första topp tio-placering individuellt; främsta världscupresultat är 13:e plats i Davos på 15 kilometer fristil 2017.

Hemma i Otepää, skidorten i sydöstra Estland där han bor sedan 20-årsåldern, landade han en 18:e placering på 15-kilometern förra helgen. Lite ofint påminner UT honom om de rätt tomma läktarna som syntes i SVT därifrån.

– Ja, visst, det är inte Ulricehamn direkt, men så har vi haft världscup i Otepää i många år också. Här i Västra Götaland bor mycket mer människor. Sen ska man veta att den där stora läktaren i Otepää finns där eftersom det också är en fotbollsarena.

Karel Tammjärv lever verkligen världscuplivet, de månader då samma gäng turnerar runt. Han gillar det, säger han.

– Jag tycker om att resa och träffa folk, jag har fått många kompisar inte minst i Finland och USA. Vi åkare kommer bra överens. Och jag har lärt mig en del språk på vägen. Vilka? Ja, finska, vi har långa läger där i november och ser på tv. Men även tyska och italienska.

Från Tammjärvs hem i Otepää till uppväxtstaden Tartu är det bara fyra mil och där studerar han Sport management. Där finns också farfar. Som bär Karels minne från första besöket i Ulricehamn för tio år sedan, då han åkte Skandinaviska cupen.

– Det gick bra då, minns jag. De delade ut t-shirts med reklam för Ulricehamn och den bär min farfar ofta fortfarande, berättar Karel.

Tartu har ju också en svensk historia. Universitetet där han pluggar blev Sveriges andra, grundat 1632 i dåvarande svenska Livland som erövrades av Gustav II Adolf 1621 och avträddes först 1721 vid freden i Nystad. Den staty över den svenske kungen som restes invid universitet 1928 men revs under sovjettiden restes på nytt 1992.

Vad är bäst med Estland?

Karel funderar några sekunder, sen säger han:

– Naturen och den friska luften, och så är det lugnt, vi är inte så många.

Hit till Ulricehamn kom han nu alltså ensam, men helt utan support är han inte. Efter ombyte träffade UT honom vid Kazakstans vallningsbod, innan han skulle ut och testa spår och skidor.

– Kazakernas servicekillar hjälper mig här, så det är lugnt.

Han har hunnit känna på nya backen, Väggen. Men riktigt hur den kommer att kännas vågar han inte svara på.

– Man känner inte banan på riktigt förrän man tävlar. Men jag tror nog att Ryckåsen blir tuffare, även om den var lite brantare för två år sedan.

VM i Seefeld om några veckor... vad satsar du på där?

– Jag kan nog välja distanser själv... Men 15 kilometer skiathlon är min favoritdistans. Sprinten känns lite osäker.

Säger 193 centimeter långe soloartisten Tammjärv, spänner på sig skidorna och drar iväg.