Så undviker du olyckor på vintern - UT tog en tur på halkbanan
Hastighetsmätaren visar fyrtio kilometer i timmen. Kurvan är inte speciellt snäv. Det här borde gå bra, tänker jag och fortsätter rulla in i kurvan.
Då släpper greppet. Bilen glider obönhörligt åt helt fel håll, rakt mot en annan bil.
De få sekunder som hinner gå när däcken släpper och bilen glider utan att jag har kontroll är förfärliga.
Trots att vi befinner oss på en trafikövningsplats under kontrollerade former får jag en obehaglig känsla i magen.
Kanske minns kroppen den där vinterdagen när det släppte på riktigt och jag hade tre barn i bilen. Jag fick kontroll på bilen utan att något allvarligt hände. Men det var nära och den där lilla händelsen gjorde att jag aldrig riktigt blev densamma som bilförare.
Vi prövar igen men i tjugo kilometer i timmen. Nu går det bra.
Det är precis den här känslan som är viktig att förmedla, förklarar instruktör Åsa Rudolfsson och utbildningschef Espen Tangen. Först får man känna på hur det är att misslyckas. Sedan prövar man igen och lyckas. Sedan får eleverna diskutera vad som hänt.
Vi är på Axamo trafikövningsplats. Vi är här för att få tips på hur man som bilförare klarar vintern utan att köra i diket, både bildligt och bokstavligt.
Det var 25 år sedan jag halkkörde och på vägen mot Jönköping tänkte jag att de kanske kommer visa oss lite praktiska tips, som hur man häver en sladd.
Men Åsa Rudolfsson och Espen Tangen säger att de faktiskt inte lägger tonvikten så mycket på sådant.
Istället handlar det om att lära sig sina och fordonets gränser vid olika omständigheter, att förstå vad en del händelser i trafiken kan ge för konsekvenser och kanske framförallt, att bli medveten om vilka risker som finns och undvika dem.
Och då handlar det mycket om enkla och klassiska råd.
Håll avstånd. Anpassa hastigheten. Var utvilad. Ha koll på din bil och dina däck. Ha gott om tid.
Men de tar upp en del annat också. Som att inte ha en övertro på tekniken i nya bilar. Espen Tangen säger att många verkar tro att ABS-bromsar, fyrhjulsdrift och däck av ett fint märke skyddar dig mot olyckor när sådana faktorer bara har en begränsad effekt i vissa situationer.
– Du har precis lika svårt att få stopp på en fyrhjulsdriven bil som på en tvåhjulsdriven. Det finns många myter, säger han.
Tillbaka på banan. Vi kör i femtio kilometer i timmen och närmar oss ett övergångsställe. Plötsligt kliver det ut en mamma och ett barn.
Foten åker ner på bromsen. Pang. Bilen stannar på mindre än trettio meter.
Nu prövar vi den halkiga delen. Hastighetsmätaren visar femtio. Mamman och barnet kliver ut. Foten på bromsen.
Skit också. Nu kommer den där känslan av förtvivlan igen. Det spelar ingen roll att det är taffliga plastdockor, jag drabbas ändå av en obehaglig känsla när vi sakta glider mot övergångsstället och kör rätt in i mamman och barnen. Först efter nästan hundra meter får jag stopp på bilen.
Men allt det där om avstånd och hastighet känner vi ju till. Hur gör man för att verkligen nå fram till folk?
– Kom, så tittar vi på vår konsekvenshall, säger Espen Tengen.
Han visar en bil som vid en första anblick bara ser ut att vara en bil. När vi tittar närmare ligger det en motorcykel inne i bilen. Espen Tengen berättar att bilen är från en verklig händelsen där bilen skulle svänga vänster. Motorcykeln kom i uppskattningsvis 200 kilometer i timmen och smällde rakt in i bilen. Tre dog.
Bilens högra dörr har tryckts rätt igenom bilen och nästan gått ut igenom andra sidan. Motorcyklistens hjälm gjorde en stor buckla i bilens tak.
– Vi har haft elever som står här och gråter, säger Åsa Rudolfsson.
På det här sättet diskuterar man med eleverna vilka krafter som är i rörelse i trafiken. Som att det räcker att köra i femtio kilometer i timmen för att risken att döda en oskyddad trafikant ska vara uppåt nittio procent. Saktar du ner till trettio är risken nästan nere i tio procent.
Enkla råd alltså. Men de ska tillämpas i praktiken.
Så därför drar vi dem en gång till.
Håll avstånd. Anpassa hastigheten. Var utvilad. Ha koll på din bil och dina däck. Ha gott om tid.
