Romer hotas av utvisning
De sitter i soffan i den spartanskt möblerade tvårumslägenheten i Trädet.
Det är den 33-årige pappan, som via tolk och med uppgivna gester berättar om kriget och förföljelserna som fick dem att fly till Sverige.
Bredvid honom hans 13-åriga dotter som berättar om den svenska skolan där hon trivs, men att hon fortfarande är orolig och rädd för situationen i det forna hemlandet.
Till vänster, hennes två år yngre bor, som tvingats skaffa glasögon efter att han utsatts för stenkastning på väg till skolan, vilket gjorde att hans syn samt bröstben skadades.
I hörnet ligger deras mamma utsträckt under en filt. Hon varken pratar, ser eller kommunicerar. Möjligen är det en effektiv av den psykiska stress som familjen levt med allt sedan kriget. Men ingen vet, eftersom hon inte förmår berätta.
Hennes man visar de mediciner som hon tar. Det är medel mot ångest, oro och vanföreställningar.
Han berättar att hon har kontakt med sjukvården vid Borås lasarett.
– Men det är psykologen som pratar. Hon säger inget.
Han har inga förhoppningar om att behandlingen av henna kan fortsätta, om de skickas tillbaka.
Familjen väljer att berätta för UT under anonymitet. Detta av rädsla för repressalier från albaner bosatta i Sverige. Så även om de flytt från kriget, så har konflikten förföljt dem till deras nya hemland Sverige.
Kriget i Kosovo innebar påfrestningar för familjen. Med hänvisning till etnicitet utsattes de för hot och våld.
Barnen blev misshandlade. Pappan miste sitt jobb i en däckverkstad. Och barnens mamma hotades med sexuellt våld. Den 13-åriga dottern, som blev vittne till våldtäktsförsöket, berättar:
– Vi åkte bil och hade stannat när det kom några personer som tvingade sig på mamma. Som tur var slutade de då en förbipasserande äldre kvinna som kom förbi, började skrika åt dem att de skulle sluta.
13-åringen berättar med inåtvänd blick. Hennes ansikte är stelt samtidigt som tårarna börjar rinna.
Skulle familjen återvända är de rädda för vad som ska hända.
Tolken berättar att familjen ställt frågan om säkerheten i det fall de tvingas återvända.
– De har då fått besked om att de ska vända sig till polisen.
Han skrattar bittert åt den som han själv upplever det, bisarra uppmaningen.
Familjen i Trädet har även fått avslag på sitt överklagande till migrationsdomstolen. Nu har man begärt prövningstillstånd vid migrationsöverdomstolen.
Det är en ändrad praxis i samband med att Sverige erkände Kosovo som självständig republik i april 2008 som är anledningen till att den romska familjen i Trädet fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Innan dess var det möjligt för romer från Kosovo att få uppehållstillstånd i Sverige eftersom de då ansågs ha flyktingskäl.
Familjens ombud i Sverige, Lena Sanver i länderkommittén för fd Jugoslavien, förklarade i intervju i UT i lördags att ”plötsligt ansågs romer kunna återvända till Kosovo”.
Lena Sanver är mycket kritisk till migrationsverket. Hon menar att de bortser från rapporter från FN:s flykingorgan UNHCR, som visar att romer riskerar att utsättas för förföljelse i Kosovo.
– Jag hopas verkligen att människor förstår att det här är en grupp med människor som har skyddsbehov, säger Lena Sanver i en intervju med Sveriges radio.
I tidningen Ny Tid, 23 november 2006 gav Irka Cederberg en beskrivning av situationen för Kosovos romer.
”Kosovos romer består av många olika grupper, med olika traditioner, skilda religioner och också olika modersmål. Sedan sekler har de spelats ut mot varandra och tvingats ta ställning mellan de större folkgrupperna serber och albaner. Detta blev särskilt tydligt under Kosovokriget, då romerna från båda sidor anklagades för medlöperi”.
”Av Kosovos uppemot 200 000 romer – bosatta i provinsen sedan 1300-talet – har mer än 80 procent flytt. Flertalet sökte skydd i angränsande Makedonien och Serbien, men många tusen tog sig över gränsen till EU”.
