Oskar och Hildas ättlingar möttes i Härna
– Hej, hej. Det är jag som är Bernts dotter.
– Hej, Julia heter jag.
– Goddag, goddag.
Strax innan tio på lördag förmiddag pågick ett intensivt hälsande och kramande i solskenet vid kyrkan i Härna. För någon så här stor släktträff har släkten inte haft förut och många hade inte träffats innan.
– Vi satt jag och mina syskon och pratade i höstas och sa att det vore roligt att träffa alla släktingar någon gång, säger Urban Hernbo som själv är från Mariestad och en av tolv kusiner som är barnbarn till Oskar och Hilda.
Han visade på graven där Oskar och Hilda Ljungqvist ligger.
– De kom hit 14 mars 1925 och flyttade dit. Ser du det gröna ladugårdstaket där borta, dit flyttade det. De hade fyra barn och vi som är här är ättlingar till dem.
Han berättade vidare att de under dagen skulle fika, lyssna på musikunderhållning från musikaliska släktingar, lyssna på släkthistoria som Gunnar Ingvarsson har forskat fram och gå en tipspromenad.
Finns det då några utpräglade släktdrag eller intressanta historier i släkthistorien?
Nej, det finns det nog inte, säger Urban. Det är nog mest vanligt folk. Men kanske finns det en viss musikalitet i släkten, lägger han till. Under dagen blir det både sång, valthorn, tvärflöjt och piano.
Släktkära är de nog också. Det minns han själv från sin barndoms träffar och julkalas. Men talande är det också att de bjöd in 106 och bara någon enstaka som inte kunde komma.
– Det är rörande, man blir lite gråtmild. Här är många kusinbarn man aldrig har sett, säger Inger Henriksson som är syster till Urban.
– Ja, det är fantastiskt vilket gensvar. Det känns riktigt bra, säger Urban.