Annons

Nadim Ghazale: Nadim Ghazale: Tacksamheten hos en nybliven ambassadör

Utan mamma, pappa, Ulrikaskolan, UIFK, poliskollegorna och många andra hade jag aldrig blivit den jag är.
Nadim Ghazale
krönika • Publicerad 4 juli 2020 • Uppdaterad 11 augusti 2020
Detta är en personligt skriven text i Ulricehamns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
UT:s krönikör Nadim Ghazale riktar tacksamhet till bland annat Ulrikaskolan.
UT:s krönikör Nadim Ghazale riktar tacksamhet till bland annat Ulrikaskolan.Foto: Kajsa Kettil

Oavsett vem jag pratar med, vilken bakgrund, historia eller hudfärg man bär på har vi en sak gemensamt. Vi har alla fått hjälp för att komma dit vi är idag. Något som egentligen är självklart, människor gillar ju att hjälpa varandra, men ofta utan uppskattning.

Nyligen fick jag ett fint utnämnande av min stad, jag blev vald till årets ambassadör för Borås. Sedan dess har jag läst alla mess och kommentarer i varenda tråd och fyllts med energi och tacksamhet. Överväldigad och glad är en underdrift, särskilt när jag vant mig vid att ständigt se mig över axeln och akta mig för fiender som systematiskt söker efter något att hänga dig för. Därför vill jag nu ta tillfället i akt att kort tacka några av dem som krattat vägen för mig. Jag kommer utveckla detta längre framöver, men jag känner att det är läge för en liten avstämning nu.

Annons

Det hela började med att mina föräldrar offrade sitt för att jag skulle få mitt. Tack mamma och pappa!

Det fortsatte med att klass 3B på Ulrikaskolan gjorde mig till sin, UIFK som gav mig vänner för livet och en rektor som lyfte en semi-vilsen tonåring. Tack Ulricehamn och Håkan!

Dörren mot att bli polis som öppnades på glänt av två jag i dag stolt kallar för kollegor. Tack Stefan och Lena!

Den unga Boråspolisen som omhändertogs av ett turlag som sedan ställde upp med allt som fanns när jag gick sönder. Tack E-turen!

Boråspolisen som blev pappa, växte, skapade en plattform som visade sig uppskattas av tusentals människor. Tack alla följare!

Twittraren som ansågs ha potential och fick frågan om att bli krönikör och radiopratare. Tack Fredrik och PulsFM, Anna, Kajsa och Gota Media, och Sara och P4 Sjuhärad!

Krönikören som blev debattör och inbjuden till TV och självaste public service för att testa sina kunskaper och sin förmåga. Tack Ola, Camilla och SVT!

Polisen som får flyga någorlunda fritt med en fallskärm och säkerhetsbälte av fantastiska kollegor, även när jag blir obekväm. Tack Anders, Peppe, Karin, Niclas, Tomas och många fler på polismyndigheten!

Tack till alla vännerna som tecknen inte räcker till för att lista, ni vet vilka ni är!

Mycket av det ovan har hänt det senaste dryga året, det andra får ni vänta lite till med att läsa mer om. Ett år som trots pandemier varit ett av de bästa i mitt liv och som summerades med en fin utmärkelse. Tack Borås!

Annons

Nu kommer jag helhjärtat ägna ett par veckor åt de som faktiskt är själva drivkraften till allt jag gör, mina barn. Och kvinnan vid min sida som tålmodigt låter mig hålla på trots stundtals tveksamt fokus från min sida. Tack hjärtat!

Med en önskan om en trevlig sommar checkar jag ut ett par veckor, ciao!

Annons
Annons
Annons
Annons