Minskade anslag till naturvård slår hårt mot lokala friluftslivet

Komosse är ett av kommunens allra populäraste naturreservat. Återkommande besökare har kanske för vana att stanna till vid den gamla torvlagrings-ladan och ta med en famn ved för grillning vid vindskyddet. Men i år får besökaren tänka om, för vedlagret kommer gapa tomt.

– Det är en av de saker vi får göra avkall på i år, vi kommer inte köra ut någon ved till Komosse, berättar Mattias Lindholm, naturvårdschef på Västkuststiftelsen, som sköter Ulricehamns kommuns 14 statliga naturreservat.

Bakgrunden till det vedstoppet är regeringens beslut om kraftigt minskade anslag till naturvårdsinsatser under 2023. Naturvårdsverket konstaterar bland annat att detta kommer få negativa konsekvenser i det statligt finansierade arbetet för såväl biologisk mångfald som friluftsliv. Likaså kommer takten för att skydda värdefull natur, framför allt skog, också bromsa in.

För Ulricehamns del är det tomma vedskjulet första tecknet. Men Mattias Lindholm flaggar för att en snöbollseffekt i påverkan på friluftsliv och naturvärden är i antågande.

– Vi har 14 reservat att ta hand om i Ulricehamns kommun och en anställd naturvårdare, som ska sköta dessa och ungefär lika många reservat till. Det blir svårt att hinna med det som bör göras. Och det finns inte pengar till att ta in entreprenörer, konstaterar Mattias Lindholm.

Ett tydligt exempel på hur friluftslivet i kommunens naturreservat drabbas redan i år är i Kråkebo berg, på västra sidan av Åsunden i höjd med Ulricehamn.

– Det är ett område som blivit populärt, många dras dit ut. Där hade vi tänkt att röja och ordna och ställa dit bänkar och bord. Men vi får se hur det blir med det i år. Och det blir ingen ved här heller, säger Mattias Lindholm.

Han nämner också reservatet vid Hössna prästgård, där upprustning av entrén får stå tillbaka i år.

Bevarandet av naturreservatens naturvärden också en stor fråga.

– Naturvärdena i Ulricehamns naturreservat är fantastiska. Alla Ätradalens marker har unika värden, men en stor grupp arter riskerar att falla bort här om underhållet blir eftersatt.

Mattias Lindholm förklarar att en slåtteräng till exempel kan se ut att må jättebra de två första säsongerna utan skötsel, allt blommar för det vilda.

– Men sen blir det en krasch och man förlorar växtarter och insekter ganska snabbt. Efter fem år har du en tjock gräsfilt som täcker marken och det finns bara några få arter som klarar att tränga upp där. Och när du har kommit dit så är det kostsamt att restaurera marken. Därför måste vi nu prioritera arbete i reservat där vi förlorar arter snabbast.

– Kommunens invånare blir ju inte glada om markerna inte sköts. Man vill kunna njuta av dess värden när vi nu har reservaten.

I genomsnitt får varje naturreservat i länet cirka 40 000 kronor i år. Detta är en minskning med 45 procent, eller 32 700 kronor jämfört med 2022.

– När pengarna når oss och slutligen den praktiska skötseln så återstår bara en tredjedel jämfört med 2022. Det är pengar som hade gått direkt till lokala entreprenörer, naturvårdare bland annat. Och nästa år vill regeringen sänka budgeten med ytterligare 13 procent.

Årets pengar räcker enligt Mattias Lindholm till att antingen stängsla cirka 200 meter, bygga tio meter spång, slå en hektar äng eller bygga en fjärdedels parkeringsplats. Eller att vid parkeringsplatsen sätta upp en enkel informationsskylt.

– Ska vi ha den här naturvården framöver, så behövs det mer resurser.

Ytterligare en sak som försvunnit är satsningen på bekämpning av invasiva arter, vilket Mattias Lindholm tycker är bekymmersamt.

– Det behöver inte vara kostsamt men gör man inget åt det så växer problemen exponentiellt och om tio år kostar det mycket pengar.

De marker vi nu vill värna i reservaten bredde en gång i tiden ut sig över mycket större arealer än idag, vilket säkrade arternas överlevnad.

– Arterna är mer sårbara på de öar som naturreservaten nu är i landskapet. Så om de försvinner, till exempel genom försummad skötsel av markerna, så kommer de inte tillbaka under överskådlig tid. Reservaten är ett av få ställen där man kan uppleva den här rika mångfalden idag.

– För mig som biolog och forskare är de bristande resurserna för skötsel bekymmersamt. Det här smyger sig på. Om vi får mer medel så kan vi sköta markerna på ett bra sätt, men framtiden ser osäker ut.

Ser du några kortsiktiga lösningar på skötselfrågan?

– Kommunen har stora intressen i dessa områden, så de kanske stöttar. Men vi kan inte kräva att den går in med resurser.

Är ett alternativ att använda sig av mer ideella krafter?

– Ideella naturvårdare lägger ner mycket arbete, men det är svårt att förlita sig till hundra procent på dem. Och man måste ha statliga medel för att kunna ha långsiktighet.