Annons

Lars Näslund: Lars Näslund: Tänk om tornet i skidbacken blev till ett jättelikt konstverk?

I Ulricehamn finns en iögonfallande men outnyttjad plats för att markera för omvärlden vilken pärla i landet de passerar. Tänk om kommun, företag och fonder skulle gå samman om ett stort, anslående konstverk i form av en skidåkare överst i slalombacken i Vist?
Lars Näslund
Ulricehamn • Publicerad 4 juni 2019
Detta är en personligt skriven text i Ulricehamns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Tornet i skidbackens topp byggdes för ett antal år sedan som ett samarbete mellan backens dåvarande ägare Weland Stål och kommunen. Nuvarande ägaren har en fundering på att låta den om vintrarna kläs till en julgran. Men kanske vore platsen också idealisk för ett enormt skidåkar-konstverk?
Tornet i skidbackens topp byggdes för ett antal år sedan som ett samarbete mellan backens dåvarande ägare Weland Stål och kommunen. Nuvarande ägaren har en fundering på att låta den om vintrarna kläs till en julgran. Men kanske vore platsen också idealisk för ett enormt skidåkar-konstverk?Foto: Lars Näslund

Men innan vi kommer till den frågan ska först påminnas om att ulricehamnarna precis har fått ett efterlängtat svar på en fråga om hur stadens ansikte mot omvärlden ska visa sig: Nya stadsbibliotekets gestaltning nere vid Åsunden.

Utifrån alla de begränsningar som låg i att bygga samman biblioteket med Ica Tornet i en så kallad tredimensionell fastighetsbildning verkar vinnarförslaget från Efem Arkitekter i Göteborg ha lyckats väl. Nej, det blir inte Det Stora Kulturhuset som Väcker Nationell Uppmärksamhet, vilket kan beklagas, men för de budgeterade 90 miljonerna får staden ett klart lyft.

Annons

För att utomstående alls ska hitta dit, till området invid den stolta gågatan, till Lassalyckan och andra pärlor, underlättar det om alla de tusentals som dagligen svischar förbi på R 40-motorvägen utan att vara närmare bekanta med Ätradalen, ges en rimlig möjlighet att notera annat än en bilskrot och Ubbarps handel och hamburgare, hur nödvändiga sådana etablissement än må vara.

Om detta spörsmål skrev undertecknad även en krönika i november i fjol med rubriken ”Hur ska Ulricehamns Hollywood-skylt se ut?” Där påminde vi om att Nya Ulricehamns Mikael Levander – förgäves – hade motionerat i fullmäktige om att kommunen skulle utreda ”åtgärder” för att ”komma till rätta med området vid sidan om motorvägen” – grundat i att Trafikverket inte sett det som deras uppgift att snygga till Ulricehamns nya ”fasad”.

Ett halvår har passerat och en förädlad fundering började få fotfäste i frontalloben:

Ett konstverk!

Ett jätte-konstverk som likt det 30 meter höga och 700 ton tunga Bengt Lindström-”Y”et vid E 4:an vid flygplatsen norr om Sundsvall tvingar alla förbipasserande att fråga sig vad det berättar.

Det omtalade ”Y”-et vid E 4:an i höjd med Midlanda flygplats norr om Sundsvall. Y:et symboliserar Västernorrlands gamla länsbokstav.
Det omtalade ”Y”-et vid E 4:an i höjd med Midlanda flygplats norr om Sundsvall. Y:et symboliserar Västernorrlands gamla länsbokstav.Foto: Timrå kommun

Så, borde kanske Ulricehamn satsa på ett monumentalt och vackert upplyst ”U” invid R 40? Nej, denna min första fundering vore väl fantasilös. Tankarna fladdrade vidare och blicken föll på skidbacken, på tornet på toppen som Ulricehamns skidcenters förra ägare Weland Stål lät bygga i samverkan med kommunen; Skulle det vara en mer attraktiv plats för Symbolen för Ulricehamn?

Jag råkade nämna funderingen härom dagen i ett samtal med en kreativ personlighet i kommunen som visste berätta att det mot slutet av Weland Ståls ägartid av slalombacken hade väckts en idé om att omforma eller ersätta det befintliga tornet med en konstnärligt utformad jättelik skidåkare – en längdskidåkare.

Utsikten från tornet i skidbackens topp är det inget fel på. Den som åker på motorvägen västerut har platsen i direkta blickfånget.
Utsikten från tornet i skidbackens topp är det inget fel på. Den som åker på motorvägen västerut har platsen i direkta blickfånget.Foto: Lars Näslund

Marken där tornet står ägs nu av Branäsgruppen och där är Lars Rundblom delägare och styrelseordförande. Han säger att man har pratat om att göra något roligt av tornet, en tanke är att ”klä” det till en upplyst julgran. Men det är inte minst en kostnadsfråga.

– Vi är gärna med och diskuterar om det finns andra spännande tankar om hur vi använder platsen för att visa att vi, både skidbacken och staden, finns här. Det ena kanske inte heller behöver utesluta det andra, säger Rundblom.

Skidbackens topp syns som bekant vida omkring. Den är i det direkta blickfånget för den som kommer på motorvägen från Jönköping mot Borås, den syns väl inifrån stan och för resande från Falköpingshållet. Visst, bilar från väster skulle missa (skidåkar)konstverket, men skulle där stå en skapelse av ett högt konstnärligt värde skulle det säkert, likt ”Y”et norr om Sundsvall, locka många till ett fikastopp – eller rent av en pulshöjande pausvandring under sommarhalvåret upp till skidbackens topp.

Annons

Kommunen, näringslivet, privata stiftelser och fonder skulle kunna gå samman och fundera och finansiera något av högt konstnärligt värde som ger ulricehamnaren något vackert att lägga blicken på och den luttrade vägfararen att vakna till.

Vem tar första stavtaget?

Annons
Annons
Annons
Annons