Annons

Kajsa Kettil: Kajsa Kettil: Så kan civilkurage öka jämställdheten

Vanliga, vettiga män och kvinnor som vågar säga ifrån kan utföra stordåd.
Kajsa KettilSkicka e-post
krönika • Publicerad 6 mars 2021
Kajsa Kettil
Detta är en personligt skriven text i Ulricehamns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Vettiga personers syn på jämställdhet bör avspeglas även i handlingar.
Vettiga personers syn på jämställdhet bör avspeglas även i handlingar.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Föreställ dig att någon betraktar dig. Du är naken. Du ser bara hans ögon. Han ser hela dig. Det är han som bestämmer. Makten över att kunna välja kittlar säkert.

Tänk dig sedan att du agerar helt enligt regelboken genom att konfrontera, fotografera, rapportera. Det råder nu inga tvivel om vem de spanande ögonen tillhör.

Annons

Ta sedan till dig faktumet att ni tillhör samma sammanslutning av människor, och att ett antal av dessa personer får veta hur det ligger till.

En logisk fortsättning på det som är förvillande likt en mardröm – men tyvärr har hänt i vår närhet för inte alltför länge sedan – vore att omgivningen markerar snabbt och tydligt mot den som har gått över gränsen. Kanske med uteslutning, kanske med en uppläxning som hindrar personen från att göra samma sak igen. Och för att vara tydlig: det måste inte vara uttalat brottsligt för att vara djupt kränkande och olämpligt.

Men livet är inte alltid logiskt. Och tyvärr följer här ofta de klassiska bortförklaringarna; han, som är så ung/gammal/oförarglig/spontan/blyg/social/skojig – det går att välja ganska friskt mellan egenskaperna, de flesta tycks nämligen fungera för att ursäkta ett övergrepp eller övertramp med sexuella förtecken.

Sedan har vi bemötandet av den utsatta. Den logiska fortsättningen är ju att omgivningen förbehållslöst stöttar henne (det är ofta en kvinna).

Tiden är lyckligtvis förbi då en kvinna slentrianmässigt skuldbeläggs, och då en kort kjol per automatik innebär att hon får skylla sig själv. Och om inget utmanande i form av klädsel eller beteende finns att kritisera är det på något vis ändå hon som ska ändra sig. För under ytan lurar uppfattningen att hon inte ska göra så stor affär av det inträffade. Här kan det väljas bland nya bortförklaringar; Tål hon inte ett skämt? Kan hon inte unna honom lite skoj? Varför taggar hon inte bara ner?

Att sådana personer som han i det inledande exemplet ska bli vettig i en handvändning är att hoppas på för mycket.

Därför handlar den här texten inte om dem som går över gränsen eller befinner sig i gråzonen till vad som är acceptabelt. Den här texten handlar om alla som står bredvid, och om hur lite vanligt, hederligt civilkurage kan föra jämställdheten framåt.

”Precis som andra färdigheter krävs det övning för att våga säga ifrån, först i teorin och sedan i praktiken”
Kajsa Kettil

För dessvärre inträffar situationer då män kränker och/eller begår brott mot kvinnor. Ett tydligt exempel är rättsfallet som UT har rapporterat om de senaste månaderna. Det började med att Ulricehamnspolisen nystade upp en rad händelser där unga män misstänktes för att ha utsatt tonårsflickor för sexuella övergrepp, och för att även ha spridit filmer från tillfällena.

Flera av dessa handlingar var brottsliga och har lett till fällande domar. De ska därmed inte jämföras med det anonyma exemplet i början av texten.

Men resultatet är, om än i olika omfattning, detsamma. För det är flickan eller kvinnan som efteråt står kvar med de obehagliga minnena. Vissa får men för livet, andra kommer undan lindrigare med ”bara” starkt obehag.

Annons

Låt oss nu göra ett tankeexperiment. Vi tänker oss att personerna runt kvinnan i det anonyma exemplet gör tvärtom: De ger henne sitt fulla stöd, skäller ut den berörda mannen och meddelar att han inte längre är välkommen i gemenskapen. Om han efter en tid visar verklig ånger kan de inblandade givetvis överväga förlåtelse – en markering måste inte skuldbelägga en person för livet.

Alla vettiga män och kvinnor i en utsatt persons närhet kan fylla två funktioner: att kortsiktigt ge den drabbade upprättelse, och att långsiktigt förhindra att andra råkar illa ut.

Ja, det kan kännas obekvämt, och sker inte automatiskt. Precis som andra färdigheter krävs det övning för att våga säga ifrån, först i teorin och sedan i praktiken. Internationella kvinnodagen på måndag är ett lämpligt tillfälle att vänja sig vid tanken.

Ökad jämställdhet måste inte handla om statlig inblandning. Ditt och mitt civilkurage räcker långt.

Annons
Annons
Annons
Annons