Kajsa Kettil: Kajsa Kettil: Lyssna lagom på oron
Att ha ansvar är en otacksam uppgift. Tar man rätt beslut tycker omgivningen att agerandet var självklart och knappast värt beröm. Visar det sig däremot att de vidtagna åtgärderna är antingen för futtiga eller överdrivna, då kommer kritiken som ett brev på posten.
Det är därför ingen rolig sits som landets makthavare sitter i just nu. Regeringen har fått kritik för att vara sen på bollen och ge otydliga besked, en kritik som visserligen har mattats efter att regeringens krishanteringsråd extrainkallades i början av veckan.
Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten har uppgett att vården kan ta hand om coronapatienter i 1400 dygn. Det motsvarar 100 patienter om vårdtiden är två veckor. I torsdags hade ett 60-tal svenskar diagnostiserats med viruset, men samma dag höjdes siffran plötsligt till drygt 90. Nu har den passerat 100.
Och det har gått snabbt de senaste dagarna. Den mediekonsument som har pushnotiser aktiverade på sin mobil nås flera gånger om dagen av uppdateringar om antal smittade. Sjukdomen har den senaste veckan letat sig till nya regioner i landet, och i torsdags fick Södra Älvsborgs sjukhus, Säs, sin första coronapatient.
Diskussionerna om viruset följer – dessvärre – standard 1A-mallen för offentliga debatter. Å ena sidan har vi de oroliga som vill stänga skolor och isolera hela familjer även i fall där ingen uppvisar symptom. Å andra sidan finns många som himlar med ögonen åt det de upplever som hysteriska åtgärder som tas helt i onödan.
I det läget får vi som befinner oss mitt emellan fortsätta att hålla huvudet kallt.
På UT gör vi det genom att informera om läget utan att förstärka läsarnas oro. Ett exempel på det är att vi valde att inte – ens anonymt – berätta om en kund i en lokal mataffär som bar andningsmask och uttryckte stark rädsla för att drabbas av coronaviruset. En bild på kunden tillsammans med några vassa citat skulle garanterat ha lett till klick på ut.se. Men det hade sannolikt även bidragit till att spä på andra människors ängslan.
Kommunens agerande visar på en ambivalens som visserligen är lätt att relatera till, men som riskerar att leda till allt hårdare restriktioner. UT kunde för ett par dagar sedan berätta att en kommunanställd är portad från sin arbetsplats i drygt en vecka eftersom hennes man nyligen har besökt ett högriskområde i Italien. Ingen i familjen uppvisar några symptom – ändå får den anställda inte gå till jobbet. Beslutet hade varit logiskt om myndigheter med expertkunskap, som Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten, hade uppmanat till dessa familjeisoleringar, alltså om åtgärden verkligen minskade smittspridningen. Men tvärtom håller Folkhälsomyndigheten fast vid sin rekommendation att återvändare från riskområden inte ska sättas i karantän av sina arbetsgivare. ”Det är väldigt mycket mer effektivt att tala om för människor att blir du det minsta sjuk så stanna hemma och ta kontakt med sjukvården. Det här med att stanna hemma i två veckor skapar en falsk trygghet”, sade statsepidemiolog Anders Tegnell på en presskonferens på fredagen.
Nu verkar det dock ha varit människors allmänna oro som har lett till den kommunanställdas ofrivilliga ledighet i Ulricehamn. Så här förklarade kommunens personalchef Roland Ödh beslutet: ”Men det finns en oro ute i organisationen och av respekt för våra medarbetare gör vi vad vi kan för att minimera risken för smittspridning. Därför har vi sagt att om en medarbetare eller en anhörig som medarbetaren bor med har varit i något av områdena där det varit större spridning, då ska medarbetaren stanna hemma i 14 dagar.”
En bekräftelse av oron i organisationen kan verka rimlig just nu, men kan också leda till att ännu hårdare restriktioner behövs framöver för att hålla paniken på avstånd. En snabb lösning i dag kan vara kontraproduktiv i morgon.