Kajsa Kettil: Kajsa Kettil: Låt lärarna undervisa – anställ fler lärarassistenter
Tack vare att Liberalernas dåvarande partiledare Jan Björklund spelade sina kort rätt under den utdragna regeringsbildningen, blev reformen verklighet i och med Januariavtalet (vilket den sannolikt även skulle ha blivit med en Alliansregering). I somras presenterade regeringen en satsning motsvarande totalt 475 miljoner kronor på just lärarassistenter i skolan.
Upplägget har fått både ris och ros. Bland kritiken framförs att det är krångligt att ansöka samt att reformen riskerar att minska likvärdigheten i skolan. Detta skulle kunna inträffa om ekonomiskt svaga kommuner och privata huvudmän avstår om de inte anser sig ha råd att stå för hälften av kostnaden, vilket är ett krav för att beviljas det statliga bidraget.
UT berättar i dag på nyhetsplats att Ulricehamns kommun har fått 300 000 kronor i bidrag under hösten, vilket har lett till att skolan har förstärkts med fyra lärarassistenter.
Det är visserligen personer som även tidigare har arbetat inom skolan, men enligt verksamhetschef Elisabeth Johansson skulle tjänsterna inte ha tillsatts utan det ekonomiska tillskottet.
Nästa år väntar ännu fler hjälpande händer i kommunens klassrum. I budgeten för 2020 har den styrande minoriteten avsatt två miljoner kronor till lärarassistenter.
Det är utmärkt. Samtidigt innebär konstaterandet att slå in öppna dörrar. För det är svårt att argumentera emot satsningar inom skolan. Efter decennier av effektiviseringar finns det inte mycket luft kvar i organisationen. Men naturligtvis bör vi alltid ifrågasätta hur skattemedel används. Den som är missnöjd med äldrevården kan tycka att det satsas för mycket på skolan, och för den som nekas personlig assistens kan fler lärarassistenter sticka i ögonen.
Men, lärarassistenter behövs. Därför är det vid första anblicken en gåta att satsningen dröjde ända till 2019. Skrapar vi lite på ytan är det däremot inte särskilt förvånande. Och mycket är Jantes fel.
I Sverige har det länge funnits en ängslighet inför att konstatera att olika yrken kräver olika färdigheter och olika mycket utbildning. Bakom fina slagord som ”alla ska med” döljer sig tyvärr ofta en ovilja att premiera utbildning, flit och kompetens. Då blir det lätt en uppdelning i vad som anses vara ”fina” och ”mindre fina” arbetsuppgifter, med budskapet att alla ska ägna sig åt allt.
I förlängningen riskerar det att leda till att personer med hög utbildning till stor del arbetar med sådant som andra kan utföra lika väl. Vi ser det exempelvis när läkare tvingas ägna sig åt omfattande administration, när sjuksköterskor bäddar sängar och serverar mat, och för all del när lärare måste ägna sig åt att hantera konflikter (även om viss konflikthantering och värdegrundsarbete ingår i läraryrket) vara rastvakt och annat som inte är direkt kopplat till undervisningen.
Detta är ett slöseri. Slöseri med kompetens, och framför allt ett slöseri med skattemedel. En läkares, en sjuksköterskas och en lärares lön är och ska vara högre än en undersköterskas, ett vårdbiträdes eller en lärarassistents.
Det bör dock poängteras att alla jobb behövs.
Med rätt person på rätt plats hushåller vi med skattemedel och ger eleverna bästa möjliga utbildning.
Veckans frågetecken
När kommer kylan? Inga minusgrader att tala om de närmaste tio dagarna. Det är visserligen maffigt att kunna skryta med en kilometer längdspår när övriga Sydsverige bokstavligen badar i regn, men nog skulle det vara extra kul att välkomna hemvändaren Hanna Falk med en rejäl laddning natursnö till jul?
Veckans utropstecken
Det går att fejka julstämning! Även om det ser bedrövligt ut utanför fönstret finns det tips för att locka fram längtan till jul. I bilagan Ulricehamnsbygdens jul, som följer med UT i dag, ger pysselproffset Jessica Berglund sina bästa tips för enkla projekt som piffar till decemberhemmet.
