Kajsa Kettil: Kajsa Kettil: Låt det inte bli mycket väsen för ingenting

Restriktioner för näringslivet är rimliga. Det är däremot inte uteblivna ekonomiska stöd.
Kajsa KettilSkicka e-post
krönika • Publicerad 23 januari 2021
Kajsa Kettil
Detta är en personligt skriven text i Ulricehamns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Patrik Rosengren (i kastrullen), köksmästare i restaurangen på Hotell Bogesund, och ett flertal lokala branschkollegor hakade i förra veckan på det nationella Kastrullupproret.
Patrik Rosengren (i kastrullen), köksmästare i restaurangen på Hotell Bogesund, och ett flertal lokala branschkollegor hakade i förra veckan på det nationella Kastrullupproret.Foto: Pernilla Rudenwall

Veckans statistik över covid-smittade var för ovanlighets skull positiv läsning. Relativt sett alltså. Ett halverat antal smittade ulricehamnare jämfört med veckan före och knappt en enda smittad Tranemobo är visserligen välkomna nyheter, men som smittskyddsläkare Thomas Wahlberg uttryckte situationen: ”Vi får inte slå oss till ro på något sätt”.

Så än ska vi inte ropa hej. Vi ska inte säga hej heller, åtminstone inte om hälsningsfrasen är en följd av nära sociala kontakter med personer vi inte bor med. För tyvärr måste vi inse att det inte är läge för några krogkvällar eller mingelpartyn under ett bra tag framöver.

Det får konsekvenser för näringslivet över hela landet, även i Ulricehamn. Förra veckan rapporterade UT om lokala restauranger som anslöt sig till det så kallade Kastrullupproret, en nationell manifestation för att uppmärksamma den tuffa situation som de flesta krogar befinner sig i. Varje eftermiddag går restaurangpersonal ut på gatan och slamrar med grytor och kastruller för att protestera dels mot kännbara restriktioner som alkoholförbud efter klockan 20, dels mot att ekonomiska stöd som har utlovats inte har betalats ut.

Det är fullt förståeligt att krögare misströstar, att det gör ont att säga upp personal och att oron över en framtida konkurs gnager konstant. Många uttrycker trots detta att de vill bidra till minskad smittspridning. Det tyder på en förståelse för att situationen är komplex.

Därför är det synd att Kastrullupproret blandar ihop orsakerna till protesten. För det är skillnad på att klaga på restriktionerna och att reagera på att de pengar som regeringen har aviserat inte har betalats ut.

”Men om företagarna inte ser röken av stödet riskerar deras verksamheter att gå upp i rök.”
Kajsa Kettil

Det finns lyckligtvis tecken på att regeringen har insett att krögare behöver framförhållning för att beställa varor och anlita personal. Vid torsdagens presskonferens meddelades att alkoholstoppet från klockan 20 förlängs ännu en gång, och att nästa besked ges om två veckor. Det ger företagare inom restaurangbranschen möjlighet till åtminstone kortsiktig planering. Det är välkommet. För ingen vinner på att restauranger tvingas avboka sällskap med kort varsel och stå med kostnader i stället för intäkter.

Tyvärr är det inte förvånande att just småföretagen har glömts bort eller nonchalerats under pandemin. Här påverkar den politiska inriktningen hos regeringen. Historiskt sett har ju Socialdemokraterna haft ett gott öga till svenska storbolag, men inte visat samma intresse för små och medelstora företag. Detta trots att fyra av fem jobb faktiskt skapas av just mindre bolag.

De som nu ger sig ut och väsnas med slevar och kastruller företräder denna grupp mindre företagare. De gör rätt i att protestera mot det orimliga i att regeringsföreträdare står på presskonferenser och presenterar satsningar som dröjer eller inte blir av. Små företag saknar i regel den ekonomiska buffert som stora företag ofta har.

Regeringen har vid upprepade tillfällen fått kritik för att alltför sent, eller inte alls, ha tagit i beaktande hur nya restriktioner kan komma att slå mot näringslivet. Det är synd att kritiken är berättigad, eftersom flera åtgärder är vettiga. Exempelvis aviserades förra veckan ett förstärkt omställningsstöd som gäller för slutet av 2020 och början av 2021. Men om företagarna inte ser röken av stödet riskerar deras verksamheter att gå upp i rök. Det vore en förlust för företagare och konsumenter, men även för staten i form av uteblivna skatteintäkter.

Det bör dock poängteras att det även i pandemitider är viktigt att hushålla med skattemedel. Pengarna ska gå till annars välfungerande företag som kan överleva med hjälp av stödet och därefter återgå till en omsättning som liknar den före krisen. Stödpengarna är inte tänkta att rädda verksamheter som skulle ha gått omkull även utan pandemins utmaningar. På samma sätt är det angeläget att utbetalningarna till samtliga restauranger upphör eller fasas ut i takt med att restriktionerna lättar och kunderna kan komma tillbaka.

Och låt en sak vara tydlig: Det är inte snällt att kompensera företag som mer eller mindre utsätts för näringsförbud. Det är självklart.