unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Kajsa Kettil: Heja civilsamhället, heja Sverige och heja Ulricehamn!

Utan ideella krafter har vi inget samhälle, bara en stat med begränsade uppdrag.
Föreningar, kyrkor och olika evenemang bidrar genom ideella krafter till ett levande samhälle. Ett exempel är världscupen som lockar många funktionärer.
Föreningar, kyrkor och olika evenemang bidrar genom ideella krafter till ett levande samhälle. Ett exempel är världscupen som lockar många funktionärer.
Foto: Lars-Åke Green
Detta är en personligt skriven text i Ulricehamns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Bilen satt fast. Det var sex minusgrader, strax efter fritidshämtning och inte den bästa tajmingen att stoppa trafiken på en skolparkering.

Alla vi vuxna i närheten av den utsatta föraren, en handfull män och kvinnor, slöt naturligtvis upp bakom fordonet för att skjuta på, gunga och knuffa bort det från den förrädiska isfläcken. Det tog precis lagom lång tid för att vi skulle hinna anstränga oss lite fysiskt och känna en kombination av tillfredsställelse och gemenskap när däcken fick fäste och bilen rullade framåt för egen maskin. För det är en särskild sorts glädje att hjälpas åt och tillsammans åstadkomma något som den enskilde inte har en chans att lyckas med.

Händelsen fick mig att tänka på en UT-artikel från den 30 januari. Då, förra lördagen, publicerades en text med rubriken ”Så ska kommunen samarbeta med civilsamhället”. Efter redaktionens dagliga nyhetsvärdering hamnade den på sidan 3, en visserligen attraktiv placering, men inte sidan där de hårdaste nyheterna hamnar. Sidorna 4-5, eller ”fyrfemman” som uppslaget kallas på tidningsspråk, reserveras för mer uppseendeväckande artiklar som just den här dagen berörde hot om vargar och tjuvar.

Men under korrekturläsningen av de redigerade sidorna, alltså det sista momentet innan tidningen skickas digitalt till tryckeriet och förvandlas till en papperstidning, växte texten om kommunens och civilsamhällets kommande samverkan.

Kortfattat handlar den om att representanter från kommunen och civilsamhället förra året började diskutera hur de skulle kunna fördjupa det samarbete som redan finns. Hit hör integration, ensamhet och andra områden där kommunen inte kan bära hela ansvaret. Dessa frågor ska dryftas under två årliga stormöten, och däremellan sker mer praktiskt arbete.

Det är något så vackert över dessa ganska torra och i ärlighetens namn rätt trista formuleringar. De väcker inga starka känslor, de ger inga braskande rubriker, de hamnar inte på fyrfemman. Och samtidigt handlar de om en av grundpelarna i vår demokrati och vårt sätt att leva. För utan människor som engagerar sig ideellt vore Sverige inte ett samhälle, utan endast en stat med begränsade uppdrag.

Det hör till civilsamhällets natur att inte göra så stor affär av sin insats. Det är liksom inga konstigheter med att vi står i kiosken i ishallen, bjuder in ensamma seniorer till fikaträffar och promenader, tar med personer med funktionsvariationer på motorcykelturer eller ställer upp som tränare för dotterns eller sonens fotbollslag. Detta sker varje vecka, månad och år, och får anses vara något typiskt svenskt. För vi sticker ut internationellt.

Mer än hälften av den vuxna befolkningen engagerar sig ideellt. Dessutom lägger de aktiva alltmer tid på frivilligarbetet; enligt en studie från Ersta Sköndal Bräcke högskola ligger snittet på 18 timmar i månaden, vilket är 3 timmar mer än vid det tidigare mättillfället.

quote
Ju fler varmkorvar vi säljer i kiosken och ju fler barn vi peppar på fotbollsplanen, desto större blir den mellanmänskliga tilliten och samhällets sociala kapital.

Många föreningar upplever att det är svårt att få tag i tillräckligt med folk som hjälper till. Det stämmer säkert. Men det kan vara värt att hålla i minnet att ungefär fyra miljoner svenskar ställer upp ideellt närmare 700 miljoner timmar till ett värde av över 130 miljarder kronor, enligt siffror från SCB som avser år 2014. Det motsvarar drygt 3,3 procent av BNP och överstiger värdet för detaljhandeln.

Minst lika intressant är orsaken till att vuxna män och kvinnor väljer att bidra utan ersättning trots att många lever hektiska liv. Enligt ovan nämnda studie vill många göra något konkret för att förändra samhället till det bättre. Dessutom – och det här är intressant – anser de mest engagerade att alla har en moralisk skyldighet att arbeta ideellt någon gång i livet.

Det visar på en sund inställning till att de rättigheter som varje medborgare åtnjuter även följs av skyldigheter. Ju fler varmkorvar vi säljer i kiosken och ju fler barn vi peppar på fotbollsplanen, desto större blir den mellanmänskliga tilliten och samhällets sociala kapital.

Och det handlar inte om ren altruism. Att vi mår bra av att vara tillsammans och hjälpas åt vittnar även ulricehamnare om. I torsdagens tidning berättade fyra personer om sitt engagemang.

En av dem, 67-åriga Agneta Gertonborn, är volontär på världscupen för tredje gången i rad. Hennes förklaring till att hon ställer upp? ”Man vill ju vara en del av den fantastiska världscupstaden Ulricehamn!”

Alla som inte är volontärer men som vill uppleva gemenskapen kan följa ut.se under helgen. Här publicerar vi löpande material om tävlingarna, åkarna och personerna som gör arrangemanget möjligt.

Läs mer